Israels nätverk i Sverige

 

 

"Det är ingen nyhet att de svenska judarna genom många olika kanaler bedriver ett lobbyarbete för Israels sak."

"Vi måste kämpa för och försvara Israel med alla de medel som står till vårt förfogande."

- Willy Salomon, vice ordförande i Stockholms Judiska Församling, i tidskriften Judisk Krönika, nr.4-5/1988, sid. 36 och 37.


 Varför denna skrift

 
"Jag tror inte att den judiska folkgruppen verkligen känner sig hotad av eventuella anstötligheter i Radio Islam. Det är snarare debatten om Palestinafrågan och Radio Islams politiska ståndpunkt man vänder sig emot."

- Professor Jan Hjärpe i Lund, specialiserad på Islam, i SvD, 6/9-1989.

 

 

Israels Nätverk i Sverige är namnet på ett omfattande arbete om judiskt inflytande och pro-israeliska gruppers maktgrepp om det svenska samhället.

Den judiska gruppen är ingen vanlig minoritet. De första judarna som kom till Sverige i slutet av 1790-talet hade makt som en av sina främsta ambitioner; redan på 1870-talet avslöjar judiska källor att judar utgjorde 20 % av ledamöterna i Göteborgs dåvarande stadsfullmäktige, detta i en tid då det bara fanns några få hundratals judar i denna Sveriges andra största stad.

Sedan dess har judarnas antal i landet ökat och i likaså deras makt och inflytande.

Den judiska gruppen har samtidigt - som i många andra länder - tidigt sett till att knyta till sig en klick från de övre skikten i samhället, det s.k. etablissemanget, med vilka de i vissa fall även gift in sig och således fått avkommor som av judarna själva betraktas som "judisk". (Se exempelvis skrytet i artikeln "Alla är de på något sätt..." om kända svenska judar och svenskar med judiskt påbrå från de svenska judarnas tidskrift Judisk Krönika, nr.4-1985, tillgänglig för läsning via denna länk.)

Denna etablissemangs-klick sätter idag agendan i det officiella Sverige för vad och hur olika frågor skall diskuteras.

En gemensam ståndpunkt för personer som ingår i denna inskränkta, nepotistiska, grupp är stöd till sioniststaten Israel, i trots mot alla internationella fördömanden av denna stat som både kriminell och rasistisk. Man skall här ihågkomma att FN:s Generalförsamling t.o.m. betecknade Israels statsideologi "sionismen" som "en form av rasism" i en FN-resolution år 1975. Och vid den stora antirasistkonferensen i Durban i Sydafrika i september 2001, kom 3000 av 4000 där församlade NGO:s - Non-Governmental Organizations (icke-regeringsbundna organisationer) - i sin slutresolution fram till att Israel var en "rasistisk apartheidstat", och man fördömde där Israels "systematiskt utövande av rasistiska brott, krigsförbrytelser, folkmord och etnisk rensning".

Det är således en skandal av stora mått att informationscentra och politiska, ekonomiska och kulturella kretsar i dagens Sverige är i händerna på folk som hyllar den sionistiska rasist- och våldsideologin. Särskilt då vi ser att de större folklagren i landet (som också varit kritiskt till den judiska makten i ett historiskt perspektiv), inte delar etablissemangets judeo-centrerade rasism och Israel-hyllningar.

 

När det gäller judisk makt i Sverige borde det egentligen räcka med att bara nämna familjen Bonnier och det enorma inflytande denna judiska klan utövar på landets massmedia och politik. Bonniers ledande personligheter som Carl-Johan och Eva Bonnier donerar t.o.m. pengar till staten Israel (se kopia på annons nedan) och Bonnier-klanens starke och tongivande man Tor Bonnier var själv fanatisk sionist som "reste till Israel och diskuterade sionismen med ledande politiker, bland annat med Golda Meir som försökte övertala honom att emigrera till Israel" (citat från Tor Bonniers hustru Jytte Bonniers bok "Manilla - Innanför murarna", Bokförlaget Trevi, 1993, sid. 107).

Förutom Bonniers kommer vi här visa det oerhörda inflytande som innehas av maktmänniskor från den judiska apartheidstatens främsta stödorganisationer i Sverige, organisationer som Samfundet Sverige-Israel och Förenade Israelinsamlingen där dess företrädare ses på ledande chefsbefattningar i bl.a. Radio- TV och den politiska debatten (Olle Wästberg (Hirsch), Jan-Erik Wikström, Willy Silberstein, Gunnar Hökmark för att här nämna några).

Och för att "utreda" Radio Islams påstådda brott, nu när vi avslöjar denna rasist-maffia har man sett den dåvarande judiske rikspolischefen Sten Heckscher (vars efternamn är hebreiskt och t.o.m. betyder "koscher") och den likaledes judiske justitiekanslern (JK) Johan Hirschfeldt.

 

Förutom judar utgörs Israels nätverk i Sverige också av icke-judiska beundrare av judiskt inflytande, däribland s.k. "Bibeltrogna" kristna som använder det judiska Gamla Testamentet (Torah) som riktlinjer för sin religiösa lära mer än det kristna Nya Testamentet. I den här gruppen ses också rasistiska personer med fascistisk böjelse som i Israels segrar och militära överlägsenhet över araberna ser "barbarerna" tuktas och underkuvas.

Statsminister Göran Persson hör till kategorin Bibelinspirerade Israel-anhängare. Att Perssons närmaste man och rådgivare, Pär Nuder, dessutom har israeler som sina bästa vänner - däribland en officer i de israeliska fallskärmsjägartrupperna (Svenska Dagbladet-judinnan Cordelia Edvardsons son, se artikel i SvD, 27/10-2002) - gör inte Perssons pro-Israelism mindre.

Och Göran Perssons hustru, Systembolagschefen Anitra Steen, har t.o.m. varit talare för den sionistiska kvinnoorganisationen WIZO - Womens International Zionist Organization - på en av dem arrangerad s.k. "WIZO-kväll", den 12 februari, 2002 (vi har t.o.m. sparat Internet-annonsen för detta evenemang, som kan beskådas genom att klicka här). 

Vi har således mäktiga fiender att göra med, personer som tar till de fulaste av knep för att försvara sin sjuka ideologi, personer som har gjort lögn och hyckleri till sin livsluft.

 

Vårt syfte med detta arbete är att visa de sammanhang som den judiska gruppen tror att de bara kan hålla för sig själva och sin egen slutna krets, att avslöja namnen, positionerna, bekant- och släktskapen makthavarna emellan och hur makten missbrukas för att främja Israel.

 

Precis som den organiserade statsrasismen i apartheids Sydafrika mötte sitt nederlag skall den människofientliga ideologin "sionismen" en dag förpassas till historiens skräckkabinett.

Det viktiga är att detta görs snarast då judestaten idag utgör en livsfara för världsfreden med sina atom-, neutron- och vätebomber riktade mot omvärldens stora befolkningscentra.

Ty som professor Israel Shahak, jude och grundare av Förbundet för Mänskliga Rättigheter i Israel, skrev i sin berömda bok "Judisk historia, judisk religion":

"Israel, i egenskap av judisk stat, utgör inte bar ett hot mot sig själv och sina invånare, utan mot alla folk och stater i och bortom Mellanöstern."

 

 

 

***

 

 

 

Bonnier-koncernen i kampen för Israel - direkta ekonomiska donationer till apartheidstaten Israel 

Ledande Bonnier-personligheter som Carl-Johan Bonnier, Eva Bonnier och Pontus Bonnier avslöjas här (se högst upp i listan) som donatorer av ekonomiska medel till det främsta organet för pengainsamling till Israel - Keren Hayesod - Förenade Israelinsamlingen.

Sionisterna tillstår själva att det till stor del är tack vare donationer till Keren Hayesod som Israel idag kan existera.

Tackannonsen ovan är publicerad i Förenade Israelinsamlingens egen tidskrift "Menorah", nr.1-2001, sid. 23. 

 

Nedan visas den ovannämnda artikeln "Alla är de på något sätt...", från Judisk Krönika, nr.4-1985, i översiktsformat. En artikel vars läsning enligt Judisk Krönika kan leda till att "icke-judar [...] kan få för sig att hela det svenska kulturlivet är en judisk angelägenhet". För att läsa denna högintressanta och för den judiska etnofixeringen och rasismen så avslöjande artikeln, klicka på respektive bild nedan så länkas ni till respektive artikelsida i läsvänlig storlek (kom ihåg att maximera bildstorleken i er webläsare/browser):

 ***

 

 

 

 

Det här är historien om hur en liten rasistisk minoritet, "det utvalda folket", målmedvetet kunnat nästla sig in och ta över viktiga funktioner i ett annat folks samhälle. Historien om hur en liten grupp som egentligen föraktar detta andra - majoritetssamhälle - ändå "integrerats" i det för att sedan utnyttja sina upphöjda positioner och därifrån verka för att främja det egna folkets privilegier och ytterligare öka antalet maktpositioner i deras kontroll.

En makt som sedan systematiskt missbrukas för att föra fram minoritetens agenda på värdfolkets dagordning och där man med lögn och desinformation försöker få värdfolket att bli medbrottslingar i minoritetens stöd till etnisk rensning och folkmord i ett landområde på andra sidan Medelhavet - Palestina. Ett land skövlat och ockuperat av ideologiska kumpaner till minoriteten.

 

Formuleringar som "judiskt inflytande" och "sionistisk makt" framkallar hos många som konfronterats med dem, en obehagskänsla. En känsla av att det i dessa formuleringar finns inbyggda brunsvarta tankegångar och "rasism", "sekelgammal antisemitism", ja, rentav "nazism".

Det är resultatet av en lång påverkningsprocess av politisk propaganda av tämligen sofistikerad art, som nu framkallar de önskade Pavlovska effekterna att man skall tolka begrepp som "judiskt inflytande" negativt bara man ser eller hör dem, innan man ens har hunnit reflektera över vad som egentligen yttras.

Vi kommer i denna skrift göra ett försök att åskådliggöra, att överblicka, graden av judiskt inflytande och därtill kopplad sionistisk makt i dagens Sverige.

Vi gör det inte för att vi är några "mörkermän" eller för att vi skulle vara några bödlar som drivs av en sjuklig önskan att stoppa folk i koncentrationsläger och däri på mer eller mindre sofistikerade sätt systematiskt plåga ihjäl dem. Vi gör det inte heller för att vi vill "återupprätta" något tidigare havererat politiskt system, eller för att vi önskar upprätta "nazistiska dödslistor" varpå i denna skrift namngivna individer på något sätt skall komma till fysisk skada. Vi gör det inte heller av ekonomiska skäl - vi kan lova att för den verksamhet som Radio Islam bedriver saknas ekonomiska incitament. Vill man tjäna pengar på Mellanösternkonflikten skall man snarare prostituera sig för sionisterna.

Vårt motiv är istället humanistiskt, och vårt patos är rättvisans och de svagas rätt mot sina bödlar och förtryckare. Vårt motiv är också, och de tål att upprepas, anti-rasismens, då Radio Islam alltid har deklarerat att det bara finns en mänsklighet och inga utvalda "herrefolk".

 

Radio Islam för idag en ojämn kamp mot ohederliga motståndare som har en formidabel mediaapparat till sitt förfogande. Vårt syfte har ofta beljugits, och därför ber vi er som för första gången läser något från Radio Islam ta del av vår programdeklaration, som finns sammanfattad i texten Vad Radio Islam Anser. Då borde de värsta dimridåerna vara skingrade.

Sedan kan man förstås komma farande och påstå att vi där ljuger och egentligen har andra, dunkla, planer som vi inte öppet vill redovisa. Det avfärdar vi prompt då vi anser oss genuint ärliga i vårt uppsåt.

Det samma gäller denna skrift. Den är sannerligen en politisk stridsskrift, och inte en avslagen doktorsavhandling som inte tar ställning, ja, det tillstår vi själva. Men andan bakom skriften är ärlig - den tillkom utifrån äkta upprördhet över vissa orättvisa förhållanden i samhället och från en önskan att ändå sakligt och med fakta försöka belysa dem.

Men i slutändan är det förstås upp till läsaren att själv avgöra vem man anser trovärdig.

Men var inte lat!

Ifrågasätter man våra resonemang, påståenden och slutsatser, gör då egna efterforskningar, försök själv att gå till källorna och kontrollera dem. Det kan vara "jobbigt" men man kan inte avfärda något utan att åtminstone göra ett minimum av arbete för att försöka sätta sig in i ämnet.

 

Radio Islam är av uppfattningen att ett sunt samhälle måste tillåta pluralism och yttrandefrihet och vara fri för alla dess medborgare att medverka i. Vi tror också att ett friskt samhälle inte styrs av rasistiska och chauvinistiska ideologier och att begrepp som eliter och "utvalda folk" hör till det förgångna.

Tyvärr är dock realiteten den att det idag finns just privilegierade eliter med exklusiva rätter för sin "kast" och att en del av dessa definierar sig just som särskilt utvalda, framför alla övriga folk på denna lilla planet. 

I vår kamp för Mellanösterns förtryckta har Radio Islam alltid tagit parti för den ockuperade och hunsade parten - det palestinska folket, och vi har även kämpat - med information - för de libanesiska och irakiska folkens rätt att leva som oberoende och icke ockuperade stater. Sådana engagemang är synnerligen politisk inkorrekta att föra, och det är där vi kommer till begreppen "judiskt inflytande" och "sionistisk makt".

Som alla vet är Palestina idag en stat som inte existerar, dess folk finns dock och dessa miljoner palestinier lever under fruktansvärda förhållanden. Deras nuvarande umbäranden och statslöshet är en direkt konsekvens av den nya stat "Israel" som av invaderande sionistiska judar i klassisk kolonial anda upprättats i palestiniernas hemland.

Palestinierna är vår tids indianer. Vi lever i ett hycklande samhälle med en härskande elit som exempelvis gör snyftande dokumentärer om hur Amerikas indianer ockuperades och utrotades av conquistadorer och europeiska kolonister. Artiklar och program där man från elitkretsarnas sida numera kallar det indianerna utsattes för för folkmord och omänskliga och kriminella övergrepp. Men samtidigt tystar samma kretsar ner information om det nu pågående folkmordet mot Palestinaaraberna (för att inte tala om utsvältningen av den irakiska civilbefolkningen.)

Vi kommer här inte att skriva någon längre uppsats om Palestinas ockupation och historien därbakom, utan hänvisar till material som finns publicerat om detta på framförallt våra svenska och engelska sektioner på hemsidan. Det finns dock ett citat som aldrig kan upprepas för mycket och som svart på vitt säger vad det hela egentligen handlar om.

Citatet är taget från en av judendomen och sionismens förgrundsgestalter, David Ben Gurion - Israels förste premiärminister. Citatet från honom är sagt i förtroende till en annan stor judisk och sionistisk ledare, Nahum Goldmann, som tillika var ordförande för både Världssionistiska Organisationen och Världsjudiska Kongressen.

Läs nu vad sionismens überführer David Ben Gurion säger - och jämför det sedan med sionisternas vardagliga retorik som de sprider i de skrifter som är avsedda för västvärldens icke-judar.

David Ben Gurion

"Varför skulle araberna gå med på fred? Om jag vore arab-ledare skulle jag aldrig träffa några överenskommelser med Israel. Det är naturligt: vi har stulit deras land. Visst lovade Gud oss det - men vad betyder det för dem? Vår Gud är inte deras. Vi härstammar från det gamla Israel, det är sant, men för över två tusen år sedan - och vad betyder det för dem? Det har funnits antisemitism, nazister, Hitler, Auschwitz - men var det deras fel? De ser bara en sak: vi har kommit hit och stulit deras land. Varför skulle de acceptera det?"

Citatet finns publicerat i Nahum Goldmanns självbiografiska bok "Den Judiska Paradoxen", sid. 112. Boken är utgiven på Tidens Förlag, och har t.o.m. funnits till försäljning på det Judiska Muséet i Stockholm.

 

Hur kommer det sig då att trots att sionisternas förgrundsfigurer internt själva erkänner att de stulit landet från palestinierna, hör de flesta i Sverige och andra västerländska länder från samma sionister en helt motsatt version? Om sionisterna även i de officiella debatterna som förs i våra etablerade medier ärligt förtäljde liknande ting som citatet ovan är det självklart att svenskarna, som är ett fredsälskande och rättvisemedvetet folk, genast skulle känna en stark sympati för palestinierna, och en antipati mot de sionistiska ockupanterna.

För att förvränga historieskrivningen kring den judiska ockupationen av Palestina har den judiska sidan därför använt sig av en armé av journalister, debattörer och andra opinionsbildare som under åratal systematiskt desinformerat och försökt rikta bort omvärldens blickar ifrån judarnas de facto stöld av palestiniernas land.

 

Är det nu verkligen så som Radio Islam påstår?

Finns det verkligen judiska propagandister i vårt samhälle som använder sina positioner för att främja deras stat Israel? Eller är det ännu en av dessa myter som av vissa avfärdas som "klassiska antisemitiska lögner"?

 

Per Jönsson, journalist i på Dagens Nyheter skrev i DN, 6/5-1994:

"Propagandister är något som Israel aldrig saknat. Jag kan gott tänka mig att den sionistiska statens fortbestånd har mer att göra med dess hängivna internationella agitatörer än med dess militära styrka. Ty sin väldiga krigsmakt har Israel enbart kunnat använda för att sopa till undermåliga arabarméer och protesterande palestinier. Israels unikt historiska prestation är i stället att man dels fått (nästan) hela världssamfundet att godkänna dess folkrättstridiga statsbildning på annans territorium, dels förmått övertyga det kristna Västerlandet om att denna nya judiska stat är direkt arvtagare till Abrahams, Isaks och Jakobs av Gud utlovade land. Den övertalningskuppen hade aldrig lyckats utan riklig tillgång till vassaste tänkbara pennor och tungor i USA och Europa."

 

Per Jönsson är ingalunda en "antisemit" utan en av de svenska sionisternas "nyttiga idioter" som i tjogvis med artiklar visat var han står i Palestina-frågan. Ovannämnda citat var dessutom godkänt av hans Bonnierska chefer och ledde inte till några protester från de judiska organisationerna.

Bonnier-ägda Dagens Nyheters korrespondent Mats Lundegård skrev i en artikel i DN (16/1-2001) om "den judiska statens propagandister" utanför Israel, och hur dessa agerat för att skapa solidaritet för Israel under Gulfkriget.

 

Så faktumet att Israel har propagandaarbetare som frenetiskt verkar för denna ruttna stats fortsatta överlevnad som apartheidkoloni på ockuperad arabisk mark, är ett förhållande som då och då tillåts vädras öppet av husse Bonniers egna dresserade journalister. 

 

***

 

 

Ett annat förhållande utöver tillgången till egna judiska propagandister i de västerländska opinionscentra är sionisternas taktik att via hot om repressalier och förtalskampanjer förmå sionismens kritiker att tystna. Det är också ett faktum som det egentligen inte heller är särskilt kontroversiellt att påstå.

Några belysande citat:

Herman Lindqvist, folkkär svensk historisk författare och journalist berättade i en uppmärksammad krönika i Aftonbladet (26/11-2000) om den "israeliska arrogansen och rasismen mot araberna":

"Under min egen drygt trettioåriga erfarenhet av konflikten [i Mellanöstern] har jag gång på gång fått uppleva hur nästan alla svenska journalister, politiker och vanliga turister som kommer för att studera problemen från bägge sidor mycket snart chockeras av den israeliska arrogansen och rasismen mot araberna.

Få vågar eller orkar skriva detta då de kommer hem, för de som gör det blir omedelbart giftbesprutade av mäktiga och inflytelserika pro-israeliska lobbygrupper. Då är det bekvämare att tiga."

(Just Lindqvist modiga citat om att Israels kritiker nedtystas då de blir "giftbesprutade av mäktiga och inflytelserika pro-israeliska lobbygrupper" föranledde att han under en period efter sin artikel utsattes för just en sådan förtalskampanj från judiska lobbyister i DN och Expressen.) 

 

Professor Jan Hjärpe, islamolog, sade följande 6/9-1989, om rättsprocessen mot Ahmed Rami och Radio Islam, där han drar en intressant slutsats:

"I en politisk debatt är det orimligt att en viss intressegrupp [den judiska gruppen, kommentar av Radio Islam] , som är engagerad i konflikten, skall ha en privilegierad ställning genom vad som är i praktiken en rätt till censur av motståndarnas inlägg, d.v.s. ha rätten att kräva att vissa frågor inte debatteras, eller att kunna skrämma motståndare till tystnad genom hot om repressalier (fängelse, böter)."

 

 

Radio Islam har i sin kamp för palestiniernas rättigheter sett hur ena parten i Palestinafrågan - den judiska - den sionistiska - helt dominerat informationsmonopolet. Det som Per Jönsson kallar för de "vassaste tänkbara pennor och tungor".  


DN, 6/7-1997. Islam är världens största religion. Varje del av den judiska ockupationen av det heliga landet och Jerusalem påverkar direkt en miljard muslimer.

Radio Islams övertygelse är att om inte Palestinafrågan får en rättvis lösning inom snar framtid är risken för en katastrofal utveckling, ett hotande tredje världskrig, överhängande. En sådan konflikt skulle också drabba Sverige vare sig man som svensk vill det eller inte. Sionisternas intima sammankopplande mellan deras stat och länderna i Västvärlden gör det omöjligt att ej bli indragen om situationen skulle explodera. Händelserna den 11:e september 2001 illustrerar detta väl.

 

Förutom detta motiv till skriften, att visa hur judar och deras anhängare missbrukar sina positioner för att främja sin sionistiska världsåskådning och kamouflera sina grymma göranden, finns det andra motiv.

Som vi sagt tidigare skall ett samhälle och även dess ledning utgöra en harmoni mellan dess ingående grupper. I dagens Sverige finns en snabbt växande judisk elitistisk grupp som börjat inta allt fler maktpositioner, utan någon som helst proportion till judarnas påstått ringa andel av den svenska befolkningen. Ingen annan minoritetsgrupp i landet har idag en sådan ställning, och uppenbarligen är judarna trots sina avancemang ännu inte riktigt belåtna. De skall ha mer! Deras föredöme är det totalt judaiserade USA, där en stor del av makteliten och personer med inflytande har judiskt påbrå, trots att den judiska minoriteten bara utgör någon enstaka procent av USA:s befolkning. Minoritetsvälde, på majoritetens bekostnad, är aldrig bra och när det rör sig om en rasistisk sekt - som fallet är med den judiska, är det faktiskt ett medborgerligt ansvar att påtala det.

Av den anledningen kommer skriften att ta upp andra områden för judiskt inflytande än just "bara" de politiska, massmediala, ekonomiska och kulturella sfärerna.

Ty det pågår en judaiserings process i samhället där judiska värderingar långsamt håller på att ersätta mer traditionella, icke-judiska, värderingar.

Det går inte komma ifrån att det faktiskt finns en sådan konflikt mellan "judiska" och den icke-judiska majoritetens värderingar. T.o.m. judarna själva talar om en sådan värdekonflikt och gläds nu då deras judiska "världsåskådning" långsamt fräter sönder och gradvis ersätter de "gamla" värderingarna. Då blir ett samhälle enligt dem "tolerant" - den judiska eufemismen för att de kan avancera sina maktpositioner och fördela makten sinsemellan i det icke-judiska majoritetssamhället, utan att någon kommer att kritisera dem. Drömmen för judarna är ett samhälle där makten ligger hos judar och projudiska element och där icke-judarna ser upp till sina judiska herrar, men aldrig kommer på tanken att ifrågasätta den relation slav-herre som faktiskt inrättats. Och att få tillgång till den judiska gruppens privilegier, som en vanlig icke-jude, blir omöjligt enligt detta kastsystem, ett system som vi faktiskt redan nu börjar skönja framväxandet av. Man måste ha den rätta "judiska" inträdesbiljetten för att få ta del av maktens söta frukter. Ty judendomen är en elitistiskt selektionerad klubb för de exklusivt utvalda, något som varje person av icke-judisk börd som försökt penetrerar in i den judiska sfären snabbt och på ett smärtfyllt sätt fått erfara.

 


Arbetet, 28/11-1995. I judarnas bibel, det Gamla Testamentet, står det skrivet hur alla folk måste välja mellan att tjäna judarna eller utrotas.

 

 

Not: Det kan för övrigt vara på sin plats att berätta att det motstånd palestinierna bjuder mot sina judiska ockupanter, inte bara är en rättighet utan en skyldighet, som ockuperat folk. Även i Sverige, skulle vi bli invaderade och ockuperade, är vi ålagda att bekämpa ockupanten.

Ända in på 1990-talet kunde man i våra telefonkataloger läsa följande instruktioner från Svenska Staten under rubriken "Om kriget kommer", om hur svenska folket ska agera i fall av krig och ockupation:

"Varje meddelande om att motståndet skall avbrytas är falskt. Ingen del av vårt land skall ges upp utan hårt motstånd. Skulle fienden ändå lyckas ta någon del av vårt land och upprätta en egen styrelse där, så är området fortfarande svenskt...... Motståndet skall fortsätta inom det ockuperade området. En inkräktare skall aldrig känna sig säker! Kampen skall fortsätta tills hela landet är befriat. Svenska militära förband, som hamnat bakom fiendens linjer, skall fortsätta motståndet. Civila kan frivilligt gå med i motståndsrörelsen för att försvåra fiendens verksamhet. En motståndsrörelse kan verka genom väpnad kamp och sabotage. Alla kan göra passivt motstånd. Män och kvinnor som organiserar en motståndsrörelse verkar med livet som insats."

 

***

 


En kort introduktion
 

Den sammanställning som här följer kommer att vara under ständig revision. Tanken är att ny information regelbundet kommer att läggas till, för att göra överblicken mer komplett även om vi förstås inser att vi aldrig kommer att ha en hundra procentig kunskap om dessa förhållanden. Ty det är en kunskap förbehållen våra politiska fiender i det andra lägret - kretsarna kring de judiska församlingarna i Sverige och Judisk Krönika. Och av förståeliga skäl kommer de inte att vara särskilt pigga på att delge oss den information de besitter.

Vi får istället så att säga baklänges skaffa denna information och kunskap, genom idogt forskande och sökande, för att sedan sammanställa vad vi funnit och därmed sätta luppen på och exponera de personer som i detta land verkar för den judiska saken och dess apartheidstat "Israel".

Skriften som följer är frukten av flera års idogt arbete och bearbetning av en mängd källor. Som ni som läsare kommer att märka kommer lejonparten av källhänvisningar från s.k. "officiella" källor, d.v.s. från medier i form av tidskrifter, TV-program och böcker som det politiskt korrekta etablissemanget själva godkänt. Vi kommer dessutom att redovisa dessa källor ganska omsorgsfullt, något som ibland kan bli tradigt och kan göra att texten upplevs som hackig. Om ni upplever det så får vi be om överseende, men - och det här är viktigt - går man in på ett så farligt, tabu-belagt, kontroversiellt och minerat område som detta är det A till O att man i största mån redovisar källorna till den information som presenteras. Det behövs för trovärdigheten, för att andra ska kunna använda sig av materialet, och för att effektivt punktera de lögner och propagandaattacker som kommer att följa mot skriftens innehåll.

Genom att redovisa källorna vill vi också visa att den typ av information som vi nu framställt faktiskt kan hittas av vem som helst i de vanliga medierna bara man vet hur man skall leta och börjar känna igen vissa samband. Många kommer att efter ha läst denna skrift, till sionistmaffians förtret, komma till insikten att mycket av det vi tar upp faktiskt har funnits framför deras ögon hela tiden, men de har varit för förblindade, godtrogna, och okunniga och därför inte uppfattat sambanden.

Det är ju faktiskt så att det enda Radio Islam har gemensamt med våra fiender judarna är just att både de och vi vet att det finns en oproportionerligt stor judisk makt och inflytande i detta land. Och vi har på bägge sidor lärt oss tyda de ibland subtila tecknen på denna makt.

Vi hoppas att ni läsare är öppna i sinnet och självständiga tänkande individer som dömer skriften efter att ni har läst och inte före. Det kan också vara bra att försöka rekapitulera hur ofta det s.k. etablissemanget ger seriösa hänvisningar till källor och dylikt när de själva dagligen polemiserar och styr den politiska diskursen.

 

***

 


Vilka minoritetsvälden får man omnämna och kritisera?
Vad är skillnaden mellan kineser och judar? 

 

Att som icke-jude kritiskt berätta att judar i flera områden har oproportionerligt inflytande i förhållande till sin minoritetsstatus blir alltid automatiskt stämplat av den judiska sidan som "antisemitiskt". Syftet med stämplingen är att därmed desarmera påståendena och föra diskussionen iväg från de fakta som framförs och istället komma in på andra världskrigets påhittade och äkta judetragedier.

Det är således tabu att tala om den judiska gruppens eventuellt dominerande ställning i ett västland, medan det samtidigt är helt legio att i samma sionistpress berätta om exempelvis den kinesiska minoritetens oproportionerliga inflytande i det mäktiga asiatiska landet Indonesien.

Vi skall nu återge några citat från en större artikel publicerad i Bonnier-ägda Dagens Nyheter, 26/5-1998, om situationen i Indonesien i samband med Suharto-regimens kollaps. Redan i rubriken avslöjas DN:s "antisinologiska" (d.v.s. antikinesiska) terminologi när man där skriver om de indonesiska kineserna: "En liten minoritet dominerar en stor del av näringslivet."

DN berättar vidare om dessa kineser:

"Trots att de vanligen är i försvinnande minoritet dominerar de affärsvärlden i de olika länderna och äger oproportionerligt stora andelar av förmögenheterna. I Indonesien behärskar kineser - som utgör mindre än fem procent av befolkningen - runt tre fjärdedelar av ekonomin. Av självbevarelsedrift har de lierat sig med makthavarna."

Tidningen upprepar också sina påståenden i en faktaruta intill om "Kineserna i Indonesien"; "kinesiska affärsmän kontrollerar ungefär 75 procent av landets tillgångar, trots att kineserna bara utgör 3 procent av befolkningen".

"Inte för inte kallas de runt om i Sydostasien för de lokala samhällenas judar", konstaterar DN.

Här ser man Bonnier-ägda DN använda ett språkbruk som hade det varit gällande judar istället för kineser genast hade stämplats som "antisemitiskt", oavsett om det stämmer med realiteterna, med verkligheten, eller inte.

Således är det uppenbarligen godtaget i vår s.k. mainstream-press att tala om en minoritets oproportionerliga dominans av exempelvis ekonomin. Men man förstår att detta gäller alla folkgrupper utom just judarna, där de senare via hot om bruk av "antisemit"-invektivet har det fantastiska privilegiet att ej bli kritiserade.

Och det finns faktiskt ingen internationell kinesisk maffia - en "kinesdom" - som skulle kunna straffa DN:s journalister för deras påståenden och språkbruk och kalla dem för "antikinesiska" och hota med en världsomspännande kinesisk bojkott av Bonnier-koncernen.

 

Metro 9/10-1996.

  
 ***


Moteld
Argument för att Radio Islam publicerar namn på Israels anhängare

 

Radio Islam om s.k. "judelistor"

 

Judarna och deras allierade kommer att attackera denna skrift för att vara en "nazistisk lista" på judar eller folk med judiskt påbrå. De kommer enligt sedvanlig rutin påstå att skriften framställts med syfte att i nazistisk anda använda den som underlag för att fysiskt skada judar.

Under rättegången mot Radio Islam 1989 använde sig den judiske professorn i tumörbiologi Georg Klein av detta beprövade propagandatrick. Han kopplade ihop Radio Islams namngivning av svenska judar som öppet bidrog till finansieringen av apartheidstaten Israel genom bidrag till Förenade Israelinsamlingens tidskrift "Menorah", med nazisternas listor på judar. Radio Islams "lista" gav den från Ungern invandrade juden Klein "kusliga associationer" och skall ha påmint honom om "de namnlistor [nazistbödeln] Eichmanns kommando dagligen lämnade ner till sina verkställare, de ungerska bödlarna, för att samla ihop vissa judar som skulle deporteras med prioritet" (se sammandraget av Kleins vittnesmål inför rätten publicerad i boken "Det eviga hatet", Albert Bonniers Förlag, 1993, sid. 92). Istället för att gå in på det sanna syftet bakom att Radio Islam namngivit dessa judar - för deras aktivism och stöd för staten Israel - försöker Klein glida undan och säger istället att syftet är att "så hat, förakt och att hetsa till negativa känslor och missaktning" (sid. 93).

Det är det gamla vanliga debattknepet där man försöker avleda diskussion från att handla om dagens realiteter i det ockuperade Palestina, till att istället fokusera på äkta och påstådda övergrepp mot judar för mer än femtio år sedan.

I samband med debatten om Radio Islams Ordbok, använde man samma taktik. Där reducerade man ordboken, som bl.a. namngav judar i det svenska etablissemanget, till "listor". Sedan talade man, som judetillskyndaren Göran Skytte i Aftonbladet 21/3-1997, om dessa "listors" hotfulla användningspotential, d.v.s. i egenskap av "dödslistor": "Meningen med sådana här listor är att de skall uppfattas som förtäckt hot. Och de är ett hot. Fanatiska människor använder sådant här material för att upprätta dödslistor." Judinnan Pia Enochsson från Socialdemokratiska Partiets Kvinnoförbund och tidigare vice ordförande i Svenska Kommittén mot Antisemitism sade samma sak om Radio Islams Uppslagsverk i Rapport 17/7-1996. Och sionistanhängaren Stieg LarssonExpo spinner vidare på samma tema i artikeln "Namnlistor på svenska judar", publicerad på Expos hemsida (13 februari, 2001). Han berättar där att "nazister" är "besatta av att kartlägga sina fiender". Syftet med kartläggningen skulle enligt Larsson, vara samla information för att sedan kunna "hota eller trakassera meningsmotståndare". En icke namngiven representant för den judiska församlingen som Larsson intervjuat fyller i:

"- Blotta förekomsten av en lista på personer som är eller sägs vara judar och som publiceras av nynazister utgör naturligtvis ett stort outtalat hot [...] Det är också självklart att flera personer i församlingen reagerar med mycket stort obehag och oro på förekomsten av sådana register, inte minst med tanke på situationen i Mellanöstern och att svenska judar idag utmålas som personligt ansvariga för vad den israeliska regeringen gör." 

Det är djupt ohederligt av judarna att anklaga sammanställningar av judar som "ett stort outtalat hot" bara för att de görs av "nynazister", då judarna själva gärna gör sådan sammanställningar som en del av det judiska självskrytet om hur otroligt intelligenta och inflytelserika de är.

Bra exempel på detta är den judiska hemsidan på Internet vid namn Famous Jews. Den är till för att framförallt judar ska kunna orientera sig om vilka av världens mest betydelsefulla personer och kändisar - levande som avlidna - som är just judar. På hemsidan är man som besökare inbjuden att skicka in sitt eget bidrag med namn på kändisar som man tror sig veta är judar. De judar som driver hemsidan ska sedan försöka bekräfta eller dementera det. Blir personen "bevisad" som jude blir han eller hennes namn adderad till hemsidans ständigt växande listor på "Famous Jews". Vad är egentligen för skillnad på detta arbete och vad Radio Islam gör?

I USA publicerar judarna mängder med böcker som radar upp långa namnlistor på olika judar som är särskilt framträdande. I sammanhanget Radio Islams "listor" är det av särskilt värde att nämna boken "The Jewish Book of Lists" (av juden Joel Samberg, Citadel Press, 1998). Den är inget annat än en hel bok fylld med uppradningar av judar - sida upp och sida ner - med namn och profession noggrant angivna och som verkat inom en mängd olika områden och gjort sig kända i USA. Vad Radio Islam vet har denna bok aldrig anklagats för antisemitism, och man kommer heller aldrig att göra det, då syftet med dessa listningar är att lyfta fram judar som särskilt intelligenta och spännande.

 

 

Omslaget till boken "The Jewish Book of Lists", av juden Joel Samberg, (Citadel Press, 1998).

Klicka här för att se som slumpmässig sida från denna judiska bok.

 

Och på den tyska "anti-nazistiska" hemsidan Online-Lexikon Rechtsextremismus, på adressen http://www.idgr.de/_inhalt/register-p.html , har man uppfört ett helt uppslagsverk på "nazister" där bland andra Ahmed Rami förekommer.

 

Det framstår tydligt att det egentligen inte är något fel att göra listor på judar bara intentionen är att framhäva dem, visa hur bra de är. Skulle man dock göra en upplistning i ett kritiskt syfte, ja, då blir man tvärt stämplad som "antisemit" och listorna helt plötsligt "nazistiska".

 

***


Radio Islam om de laddade begreppen "jude" och "judisk"
 

En annan sak sionisterna kommer förfasas över i denna skrift är det frekventa omnämnandet om personen ditt eller datt är jude/judinna. Det kommer att kallas för "rasism" och "antisemitism" då vi påpekar olika personers etnisk/religiösa/kulturella bakgrund. Vi frågar oss då: Varför stämplas inte exempelvis Dagens Nyheters kultursidor för antisemitism då dessa på en nästan daglig basis tar upp olika kulturpersonligheters judiska påbrå? Och man gör det trots att det egentligen borde vara relativt irrelevant huruvida den ena eller andra kulturpersonen kommer "från en intellektuell judisk miljö", "välbärgad judisk familj", är en "judisk flykting", har "judisk bakgrund", "är av judisk börd", eller inte.

"Skulle Karlfeldt ha varit mer geni om han haft böjd näsa" lär den judiske bokförläggaren Tor Bonnier en gång frågat (enligt Olle Wästberg, i Judisk Krönika, nr.1-1996). Och den frågan är högst aktuell om man nu påstår sig vara mot rasism och verkligen tror på folks lika värde. Varför då - som på DN:s kultursidor - detta eviga tjat om att folk på något sätt har en judisk koppling?

Detta ständiga upprepande om folks judiska härkomst är tydligen helt legitimt bara det görs på rätt sätt. D.v.s. att det helst görs av andra judar och att de man hyllar som "judar" är just särskilt intelligenta, humanistiska och allmänt smarta.

Det är tämligen impopulärt att påpeka om någon ohederlig typ skulle vara jude.

Den judiske aktivisten och författaren Bertil Neuman i sin bok "Något försvann på vägen" (Legenda Förlag, Stockholm, 1989, sid. 188), berättar där hur han ringer och skäller ut en journalist bara för att den nämnt att det var en jude som var bedragare:

"Jag minns att jag ringde en journalist på Veckans Affärer som hade skrivit kritiskt om en internationellt välkänd finansman, en föregångare på fondområdet, och då om den judiske finansmannen. Jag ringde och frågade om han skulle ha skrivit den katolske finansmannen om han hade varit katolik? Det blev tyst. Efter en lång stund erkände han att hans skrivsätt var dumt. Han hade aldrig sett det ur den synvinkeln."

 

Ett annat illustrerande exempel var när media i ett litet meddelande lät berätta att en rysk jude och mafioso vid namn Mikhail Mirilashvili, gripits. Mirilashvili var partner till den lika judiske mediemogulen Vladimir Goussinsky, den senare tillika chef för Judiska Kongressen i Ryssland. Genast kunde man i SvD läsa en typisk sionistisk insändare där författarinnan, uppenbarligen väl skolad att följa sina Pavloska instinkter á la sionistindoktrinering, angrep media för att man påpekat deras judiska härkomst. När så den kände framlidne konstnären Marc Chagall kommer på tal är man dock inte sen att påtala honom som "den ryskjudiske konstnären Marc Chagall" (se exempelvis nyhetsmeddelande i SVT Text, 10/6-2001).

 

Det är inte bara Radio Islam som börjat uppmärksamma denna taktik att försöka göra judar exklusiva och till en onåbar kast av "untouchables". I en läsvärd artikel av Nina Lekander i "Ordfront Magasin" (nr.1-2/2001) behandlas den judiske författaren och kritikern Norman G. Finkelstein. Lekander skriver att Finkelstein driver tesen är att man (d.v.s. de sionistiska kretsarna) genom fokuseringen på nazitidens judemord vill hävda "att judar är unika: på en gång 'det utvalda folket' samt eviga och för all framtid oskyldiga offer. Därmed klanderfria vad de än gör eller säger"

Även den kände judiske förintelseforskaren Raul Hilberg citeras i samma artikel från det uttalande han gjorde i den tyska tidningen "Berliner Zeitung" (4/9-2000) där han talade om situationen i Tyskland. En situation som även är giltigt för Sverige. Hilberg:

"Det finns ett tabu i Tyskland: tyskar får inte kritisera judar. Det är skälet till att en jude som kritiserar en annan jude får sådan uppmärksamhet."

 

Radio Islam räds dock inte judarnas angrepp bara för att vi påstår att kejsaren är naken och att även judar kan och ovanligt ofta är bovar och banditer.

Att vara jude är ingen neutral position utan ett ställningstagande för judisk etnocentrism och rasistiskt apartheidtänkande gentemot omgivningen och "gojim" - icke-judarna. Det är också ett ställningstagande för staten Israel, då det i det judiska konceptet finns en intim koppling till det judiska land som deras egen gud Jahve lovat dem. Uttrycket "Nästa år i Jerusalem" är en grundläggande judisk dogm. Som vi kommer att visa nedan finns det oerhört starka band mellan den s.k. judiska "religionen" och sionismen som ideologi och politisk rörelse. Följaktligen är i princip alla judar att räkna som politiska aktörer och aktivister, med det stora flertalet djupt engagerade för Israels sak. 

 

"Är du smyghomo med makt eller är du en offentlig person? Då riskerar du att dina homosexuella bekanta mot din vilja ser till att omvärlden får veta vilken sexuell läggning du har."

Dagens Nyheter (4/8-2001):

I bögvärlden använder man sig av termer som att "komma ut", d.v.s. när de själva på eget initiativ berättar om sin läggning för omvärlden, eller alternativet med s.k. "outing" - när någon annan skvallrar för omgivningen om en ofta känd persons homosexuella läggning, ofta mot personens vilja. Syftet med det senare kan vara att andra bögar rent elakt vill avslöja bögfränder i etablissemanget som hycklande ljuger om sig själva (som DN kallar "smyghomos") eller att man vill visa att de visst finns inflytelserika och folkkära bögar i samhällets toppar.

Man skulle med en sådan terminologi säga att Radio Islam "outar" "smygjudar" som hycklande i gojpressen vägrar berätta om sina sanna tillhörigheter och därtill kopplade lojaliteter. Man kan också säga, med samma språkform, att vi i våra skrifter samlar upp och namnger de judar som under tidens gång förr eller senare "kommit ut" om sin judiska tillhörighet. Precis som judarna själva gör i sina egna skrifter.

Skillnaden är som vanligt bara den att det är helt legitimt för bögar att "outa" sina bögfränder, och för judar att påstå att den och den personen är jude. Men gör man samma sak med judar i egenskap av kritiker visar det sig att man plötsligt beträder minerad mark, med hög risk att trampa på dolda tabu-minor som när de exploderar i ansiktet på en leder till hemsökelser av hot, trakasserier, fängelse, våldsövergrepp, etc.

 

***


Radio Islam om blodsband och släktskap som grund för människors judiskhet
 

De sionistiska kretsarna anklagar ofta kritiker av den judiska saken för "antisemitism" om de påstår att någon p.g.a. sitt släktskap längre tillbaks i tiden faktiskt har en judisk koppling som man tycker sig se igen idag, i han eller hennes agerande och politiska gärning. Sionism-anhängaren Göran Skyttes opportunistiska attack på Radio Islam och vårt uppslagsverk kan tjäna som ett bra exempel på denna typ av attack. I sin artikel om Radio Islams Uppslagsverk publicerad i Aftonbladet (21/3-1997), skriver Skytte:

"Precis som i Nazi-Tyskland räcker det med att man för hundra år sedan hade en jude i familjen för att att här räknas som jude. Då var det Hitler-nazisterna som bestämde vem som skulle räknas som jude, nu är det Radio Islam-nazisterna som vill avgöra den saken."

Men nu är det nämligen så att judarna själva anser att det judiska är något som outplåningen sitter kvar, och som inte så lätt försvinner trots historiens gång och eventuell assimilation. Hur det förhåller sig med det utvecklar vi vidare i kapitlen "Vem är jude" och "Judisk kontinuitet".

 

När det gäller anhängare av den nazistiska ideologin har det länge funnits ett intresse i media för om svenska celebriteter har ett släktskap med tidigare kända nazister. Precis som diskussionen i USA om Arnold Schwarzeneggers österrikiske far var nazist finns det en liknande diskussion i Sverige. Exempelvis var den f.d. justitieminister Laila Freivalds under våren 2000 tvungen att försvara sig mot påståenden som spridits att hennes baltiske fader hade nazistiska åsikter. Den icke uttalade tanken var att om hennes far var nazist så fanns ju risk att detta onda gift även nått Laila. Och kulturpersonen Carl Johan de Geer (tidigare gift med judinnan Marie Louise Fuchs-Ekman) gjorde en lustig kortfilm med titeln "Mormor var en god nazist" med just det chockerande temat att hans mormoder hade varit "nazist". Filmen visades bl.a. på stats-TV hösten 2000. Detta - att de Geer haft en mormor som var nazist - var tydligt oerhört spännande och massmedialt intressant då man exempelvis på statliga televisionens morgonprogram (TV1, 20/4-2001) bjöd in honom för att ingående diskutera filmen. I soffdiskussionen vände man omsorgsfullt ut och in på hans mormors "nazism" och hur Carl Johan förhållit sig till det. Det hela var t.o.m. så spännande att filmen senare förevisades på den judiska filmfestivalen i Stockholm.

Och våren 2002 rönte det mycket uppmärksamhet i media när journalisten Eva F. Dahlgren släppte sin bok "Farfar var rasbiolog" på bokförlaget DN. En bok som handlar om Dahlgrens farfar botanikprofessorn K. V. Ossian Dahlgren som var ärftlighetsforskare, rasbiolog och förespråkare av steriliseringar av mer "undermåliga" samhällsmedborgare.

Att någon skulle komma på tanken att göra en film eller skriva en bok med titeln "Farfar var en sionist" låter å andra sidan helt vrickat i mångas öron, men när det gäller fascistoida, rasistiska och människofientliga ideologier är just sionismen idag den mest förhärskande, om än den minst debatterade.

 

Då det i dagens samhälle anses tillåtet att poängtera om kändisar haft släktband med "nazister" (d.v.s. personer som sympatiserat med en viss politisk doktrin, i detta fall nazismen) anser vi förstås att det på samma sätt är intressant att se om någon kändis har judiskt påbrå och släktskap med personer från den fanatiska rasistiska sekten "judendomen" och dess politiska gren "sionismen".

 

***

 

I de svenska judarnas paradtidskrift Judisk Krönika, under Jackie Jakubowskis redaktionella ledning finner man samma "jakt" på folk som har avlägset judisk anknytning. I numret för december 1999 (nr.6) gör man exempelvis en nyhet av att NATO-generalen Wesley Clark, som samma år ledde organisationens krig mot Jugoslavien, har judiskt påbrå. Tidningen skriver: "Han bär själv med sig arvet av en fördrivning" då, som den svensk-judiska tidningen uttrycker det, "hans morfar, Jacob Nemerovskij, var rysk jude".

Och samma prat var det i de israeliska medierna när det ryktades att Hillary Clinton, Bill Clintons fru, och senatorkandidat till valet 2000, skulle ha en judisk "connection" via släkten. I Judisk Krönika (nr.6-1999, OBS: samma som ovan) berättar den judiske journalisten Arne Lapidus (tillika Expressens Israel-korrespondent) om hur Hillary, inför valet, "producerat ett annat judiskt trumfkort". "Trumfkortet" inför hennes valkampanj skulle vara att "hon hade en judisk styvmorfar".

 

"I have fond memories of my grandfather who used to take me to the synagogue."

- Hillary Rodham Clinton i Sveriges Radio, P1, 10:e augusti, 1999, kl.17:00.

***

 

Redaktionen på Judisk Krönika (nr.5-1985) skrev själv att det inte var rasism att publicera artikeln "Alla är de på något sätt...", i Judisk Krönika, nr.4-1985, en artikel som tog upp "kända och mindre kända personer med judisk bakgrund", och där man i vissa fall nämnde idag levande svenska kändisar som hade en judisk anknytning ända tillbaks till 1700-talet. Judisk Krönikas redaktion skriver:

"Förvisso sökte Hitler i sitt maniska förföljande judiskt ursprung i många led - men att det idag 45 år senare skulle innebära att judisk släktforskning (hur kuriös den än må vara) är lika med rasism finner vi absurt."

Så att anklaga Radio Islam för "rasism" om vi gör detsamma som Judisk Krönika, den svenska judenhetens främsta "kulturtidskrift", blir förstås inget annat än hyckleri.

 

Nedan visas den ovannämnda artikeln "Alla är de på något sätt...", från Judisk Krönika, nr.4-1985, i översiktsformat. En artikel vars läsning enligt Judisk Krönika kan leda till att "icke-judar [...] kan få för sig att hela det svenska kulturlivet är en judisk angelägenhet". För att läsa denna högintressanta och för den judiska etnofixeringen och rasismen så avslöjande artikeln, klicka på respektive bild nedan så länkas ni till respektive artikelsida i läsvänlig storlek (kom ihåg att maximera bildstorleken i er webläsare/browser):

   

*** 

 

Det finns också förutom att titta bak i tiden, ett intresse att ange vad sionisternas nuvarande släktingar har för positioner för att visa på deras infiltration i samhället och också peka på hur landets härskande eliter delar upp positionerna sinsemellan. Om exempelvis en känd sionistisk aktör dessutom har en bror och en syster på andra viktiga positioner finns det självfallet ett intresse i att påtala det. Släktband och familjesolidaritet mellan släktmedlemmar är starka och när det gäller judendomen är nog de flesta släktingar till en känd jude också att räkna som judar eller åtminstone projudiska.

Därför kommer skriften innehålla rikligt med sådana kommentarer om olika sionistiska makthavares släktingars yrken och positioner. Att vi gör så kommer också användas som intäkt av de judiska propagandisterna att vi "likt nazisterna" kartlägger judiska familjer. Här måste man, som kritisk läsare av denna skrift, stanna upp och tänka efter innan man låter sig dras med av deras retorik.

 

***


Radio Islam om giftermål och inflytandet som två partners utövar på varandra

Är det relevant att nämna vem en inflytelserik person är gift med?

 

Vi kommer också vid åtskilliga tillfällen nämna om någon sionist är gift med någon annan känd eller på något sätt inflytelserik person från det svenska etablissemanget.

Ingen person kan förneka faktumet att människor i en nära relation som äktenskap eller samboförhållande delar åtminstone en del av den andra partnerns värderingar. Man har så att säga samma "värdegemenskap", och det är just därför vi kommer att nämna dem. För är den ena personen en känd sionistisk aktivist, är det rimligt att anta att han/hennes relationspartner också är anstucken av samma inskränkta lära. För att visa att detta förhållningssätt ingalunda är extremt utan ett som omhuldas av vårt eget etablissemang kan vi nämna rabaldret i augusti 2000 då man spred rubriker om att en f.d. högt uppsatt socialdemokrat hade haft en make som var "nazist". I Aftonbladets nätutgåva 30/8-2000 kunde man se rubriken "Ex-ministern: Min man var nazist", och där man kunde läsa hur den socialdemokratiska f.d. socialministern Gertrud Sigurdsen, i en ny bok talar ut om sitt liv och hennes nazistiske make.

Det är också viktigt att poängtera att judarna själva tycker det är intressant om en mäktig icke-jude är gift med en judinna. Israeliska medier var exempelvis inte sena att påpeka att den förre FN generalsekreteraren egyptiern Boutros Boutros Gali hade en judinna till fru. Både judar och araber ansåg det vara en politisk viktig information som man skrev om och kommenterade. Ett annat konkret exempel är den judiska tidningen The Jewish Week (5/1-2001), som i en genomgång av judarna i George W. Bushs nya administration tycker att det är relevant att nämna Bushs kandidat till posten som sysselsättningsminister, Linda Chavez, är gift med en jude vid namn Chris Gersten, tidigare chef för organisationen the Republican Jewish Coalition. Man anser från den judiska tidningen The Jewish Week att Chavez judiske man är något som bör omnämnas och att informationen t.o.m. är relevant för frågan om judarnas ställning i den nya Bush-administrationen.

Det är värt att nämna att samme Göran Skytte som är så mån om att kritisera Radio Islam själv utgör ett lysande exempel på hur denna judaisering via partnern går till då han tidigare varit gift med en judinna. I en inställsam artikel i Judisk Krönika, nr.2-2000 berättar Skytte själv berättat om sin preferens för det judiska:

"Det judiska blev med tiden något naturligt och självklart i mitt liv. En av mina två döttrar är judinna. När jag reser till Israel besöker jag släktingar till Rosie och det känns lite som min egen familj. Jag använder då och då jiddisch-ord och uttryck. Den och den är en buffke, den och den är meschugge. När jag för några år sedan gifte om mig åt vi självklart bröllopsmiddag på en judisk restaurang i Rom.

[...] För mig har denna närhet till judiska människor, judisk kultur och religion blivit en källa till stor rikedom. Och det tar inte slut, det fortsätter. Jag har just idag bestämt mig för var jag skall fira nästa nyår, det som är det egentliga tusenårsskiftet.

Förra nyåret reste jag till Rom, nästa nyår firas i Jerusalem. Jag gör det som kristen. Men tänker ändå, inom mig: Nästa år i Jerusalem."

 

På samma sätt är det relevant att som i fallen med Expressen-redaktörerna Carl-Adam Nycop och Nils Hallerby, förre GHT-chefredaktören Harald Wigforss, Nya Dagligt Allehandas chefredaktör Erik Wästberg och Göteborgs-Postens Lars Hjörne, faktiskt berätta att dessa på sin tid så viktiga medie-personer faktiskt var intimt förbundna med judendomen då samtliga herrar gift sig med judinnor.

Ett förhållande som vi anser mer än väl kan förklara dessa herrars kraftigt prosionistiska hållning och vinkling av det journalistsiska materialet i de två inflytelserika tidningar de under en mängd av år kontrollerade.

 

Egentligen går det hela tillbaks till den judiska historien i Esters bok i det judiska Gamla Testamentet som handlar om hur judinnan Ester blir gemål till den icke-judiske perserkonungen Ahasveros och därigenom kan verka för att öka den judiska minoritetens privilegier i Perserriket. Hon ser till att hennes judiske fosterfar Mordokai blir upphöjd till perserkungens närmaste man. Den judiska bibeln skriver (Ester 10:3):

"Ty juden Mordokai var konung Ahasveros' närmaste man och han var stor bland judarna och älskad av alla sina bröder eftersom han sökte sitt folks bästa och lade sig ut för alla sina landsmän till deras välfärd."

 

 

***


Radio Islam om vikten att nämna sionisternas bekantskapskretsar
 

Man brukar säga: "Säg mig vem du umgås med och jag skall säga dig vem du är!"

Samma gäller - än en gång - i de sionistiska cirklarna och deras vänskapskretsar. Att folk träffas privat utöver det som är formellt reglerat via arbete och position, är naturligt. På samma sätt är det naturligt att anta att intimt och vänskapligt umgänge mellan människor också - på samma sätt som mellan två kärlekspartners - innebär ett amikabelt utbyte av livsåskådningar och en ömsesidig sympati. Det innebär också någon sorts värdegemenskap.

TV4:s text-TV basunerade ut rubriken "Nazister i Palmes vänkrets" (14/2-2001) i samband med Jonas Gummessons uppmärksammade bok om Olof Palmes ungdomsår ("Bland nazister och spioner – Olof Palmes ungdomsår"). Gummessons påståenden om att Palme haft nazister i sin omedelbara umgängeskrets var ett hett debattämne under en period, även om mycket av det som påstods i hans bok avfärdades. "Sionister i Göran Perssons vänkrets" tycker vi skulle vara en bra titel på vår vitbok om Sveriges statsminister, men av någon anledning skall detta anses vara en olämplig formulering. Varför det? Vad är skillnaden?

Vi kommer att sätta luppen på sionisterna och deras vänskapsband med likasinnade och exponera dessa kompisnätverk. Alcalá-affären om något har visat relevansen av att känna till vänskapsstrukturerna i eliten för att förstå varför vissa personer i vissa frågor intar en viss ståndpunkt. Juden Alcalá kunde mobilisera en hord av försvarare, en stor del från den judiska kulturmaffian, för att försöka förmå rättsväsendet att lägga ner sitt mål mot honom. När rättsmaskineriet ändå kämpade vidare i denna motvind och slutligen lagförde Alcalá slutade det med att han dömdes till ett-och-ett-halvt års fängelse för bedrägeri.

 

*** 


Judendomen - en sekt

 

Att kritisera judendomen stämplas idag som kriminellt. Att visa hur judendomens medlemmar påverkar samhället, ökar sitt inflytande och ekonomiska makt är värre än så - det betecknas som "sjuklig antisemitism" - man talar ofta om "antisemitismens virus". Per Ahlmark går till och med så långt att han kallar antisemitism (d.v.s. kritik av judar, judendom och Israel) för en sjukdom som antisemitiska icke-judar är besmittade med och som judar får lida för. I sin bok "Vänstern och Tyranniet" (1994), skriver han (sid. 94): "Antisemitism orsakas inte av judar; den är en sorts sjukdom bland många icke-judar."

Bonnier-pressen och Per Ahlmark har länge varit allierade i sin kamp mot "antisemitismen". Allierade i en kamp mot de besmittade individer, som enligt Ahlmark & Co, förfäktar det man kallar för "klassiska antisemitiska myter om den mäktiga judiska världskonspirationen som ämnar att överta världen". I ljuset av detta engagemang är det klart anmärkningsvärt att se följande artikels formuleringar. Den publicerades på Expressens kultursidor, 3/7-2000, med anledning av att man nästa dag skulle starta en avslöjande artikelserie om en katolsk grupp vid namn Opus Dei.

Expressen skriver:

"Kulturen imorgon:

Start för stor artikelserie om Opus Dei, den hemliga katolska sekten som styr i världen - och nu får fotfäste i Sverige."

Här ser vi Bonniertidningens bruk av ett intressant ordval i sin lilla avis; man talar om en "hemlig sekt" "som styr i världen".

Låt oss gör ett lite enkelt experiment och helt enkelt byta ut namnet "Opus Dei" mot en bra judisk motsvarighet, nämligen den judiska frimurarorganisationen B´nai B´rith och istället för att skriva "katolska" skriva "judiska". Då kommer Expressens artikel att se ut så här:

"Kulturen imorgon:

Start för stor artikelserie om B´nai B´rith, den hemliga judiska sekten som styr i världen - och nu får fotfäste i Sverige."

 

Vad man genast slås av är att det är precis den här typen av formuleringar som Ahlmark och kretsarna kring Bonniers och Expressen (Olle Wästberg, Ernst Klein, Leif Zern, etc) kallar för "antisemitiska" om de används om judar. Här ser vi alltså det totala hyckleriet där samma Expressen tillåter sig driva kampanjer mot kristna organisationer och använder ett speciellt ordval som det samtidigt anser är närmast kriminellt att bruka om man skriver om judar.

Nu råkar det dock inte finnas någon katolsk motsvarighet till B´nai B´rith och dess ADL som skulle kunna påpeka inkonsekvensen för herrarna på Expressen.

 

Expressen har lagt ner stor energi på att "avslöja" den katolska sekten Opus Dei, i artikel efter artikel publicerad på dubbeluppslag i tidningens kulturdel. Uppenbarligen anser man det förfärligt att en sekt nästlar sig in i samhället. Borde då inte Expressen hylla Radio Islam för våra insatser avseende sekten "judendomen" och dess anhängare? Nej, där ropar man istället på polis och vill få Radio Islams kritik av judendomen och dess sionism kriminaliserad.

En mycket bra illustration på detta hyckleri kan man läsa i Expressen av den 10/7-2000, i en av artiklarna i Expressens kampanj mot den katolska organisationen Opus Dei. Där tar tidningens judaiserade kulturchef Maria Schottenius till orda. Hon beskriver den katolska organisationen Opus Dei som "totalitär" där man bl.a. använder sig av "maffiametoder" som "går ut på att skrämma och avskräcka människor från att berätta vad de vet". Hon skriver sedan:

"[...] i fallet Opus Dei är organisationen en av de mäktigaste i världen. Om jag hade bott i Spanien och publicerat de här artiklarna hade jag varit av med mitt jobb inom en vecka. Sådan makt har Opus Dei." 

Ingen kommer förstås att anklaga Schottenius för att vara "förblindad av anti-katolska konspirationsteorier".

Expressen visar sin enorma dubbelmoral då man i samma tidning (d.v.s. 10/7-2000), bara några sidor senare, publicerar en helsides-artikel skriven av Judisk Krönikas chefredaktör Jackie Jakubowski (hans artikel publiceras i sektionen "Mitt i Expressen", som vid den här tiden då stod under redaktör Christel Persson - en judinna som också skriver i Judisk Krönika!). Jakubowskis artikel är ett enda stort angrepp på tidskriften SALT och dess redaktör Jonas de Geer som i artikeln nämns med namn och bild. Och de Geers brott? Han hade i en artikel i tidningen SALT beskrivit den judiska lobbyn som "mäktiga krafter" och hade enligt Jakubowski sedan syndat då Jakubowski ringde upp honom. I sin Expressen-artikel berättar nämligen Jakubowski upprört om hur de Geer i telefonsamtalet var av uppfattningen att "de judiska organisationerna i USA har en ovanligt stor makt i proportion till antalet judar" vilket enligt Jakubowski är "antisemitiska stereotyper och myter". Vidare förskräcktes Jakubowski "de Geer förklarar att ´judiska pengar´ kan omintetgöra en politisk karriär för den som inte dansar efter den judiska pipan".

Så skriver alltså den judiske propagandisten Jakubowski i samma nummer av Bonnier-Expressen, i en tidning som just "avslöjat" hur mäktiga katoliker med hjälp av en hemlig organisation styr i världen och som kan kväva kritiska röster i ett nafs - där kritiker helt sonika blir av med jobbet.

Man frågar sig. Varför skall den enes påståenden d.v.s. Schottenius och Expressens, vara legitima och omhuldas som seriös journalistik, medan den andres ska stämplas och brännmärkas? Vari består skillnaden?

Det finns ingen skillnad.

 

Att som Radio Islam gör, och kommer att vidareutveckla i denna skrift, att avslöja en viss sekt, d.v.s. judendomen, och dess värderingar där gruppegoism, chauvinism och rasism är hörnpelare samt ta upp var i det svenska samhället dessa sektutövare finns och hur de nästlat sig in där och därifrån utövar inflytande - det anses av många som förkastligt.

Dock kan man dra en mycket intressant parallell, nämligen den ökande insikten om en annan sekts växande makt och infiltration av ledande samhällspositioner. Den sekt vi tänker på är scientologerna, som, likt judarna, har mäktiga uppbackare här i landet och på andra sidan Atlanten. Flera regeringar har nu fått upp ögonen för scientologi-sekten och dess medlemmar. I delstaten Bayern i Tyskland har man fr.o.m. 1996 infört förbud för sektmedlemmar inom scientologin att inneha administrativa poster då man anser att scientologerna med sina värderingar utgör en fara. I Frankrike har man också fått upp ögonen på sekten och dess medlemmars försök att nästla sig in på känsliga positioner. I fallet scientologerna har våra medier rapporterat - utan fördömanden - om de franska och tyska initiativen mot rörelsen. Det betyder att man faktiskt då också skriver under på att det är farligt om samhället tas över av personer med sekt/kult-tillhörigheter och tvivelaktiga lojaliteter.

 

DN, 7/6-1997. I Tyskland sätts Scientologerna under bevaknings och förbjuds att inneha offentliga poster. Orsaken sägs vara att den inte ses som "en trosinriktning utan som en affärsverksamhet med antidemokratiska och författningsvidriga inslag". Känns det igen?

 

I Aftonbladets nätutgåva 10/2-2000 kunde man exempelvis läsa följande artikel om scientologerna:

Frankrike och Tyskland planerar förbud mot sekter
Frankrike och Tyskland förbereder ett förbud för scientologerna och andra sekter.
  I Sverige har förra RFSU-ordföranden Margó Ingvardssons statliga utredning om sekterna begravts i kanslihuset.
  – Vi föreslog en ny lag om ”otillbörlig påverkan” – inte ett dugg har hänt.
   Tysklands förre förbundskansler Helmut Kohl och Frankrikes premiärminister Lionel Jospin har länge personligen engagerat sig mot sekterna.
  I tyska Bayern förbjöds scientologerna 1996 på offentliga tjänster. Franske ungdomsministern Guy Drut säger:
  – Det är ett krig utan pardon mot en sekt som varken representerar mänskliga rättigheter eller humanitet.
  En fransk polisutredning visar hur scientologerna under tre år skickade 1,2 miljarder kronor till huvudkvarteret i Florida.

[...]

Förre chefen för Socialstyrelsen, riksdagsman Barbro Westerholm, krävde i en motion 1995 en statlig utredning och säger i dag:

  – Scientologin är en auktoritär, destruktiv kraft och Sverige är mycket naivt. Det är oerhört viktigt att svensk allmänhet och regering begriper vad det är frågan om.

 

Radio Islam predikar inte för att judar skall utestängas från arbetsplatser eller positioner i samhället men hävdar rätten till en öppen debatt i frågan det är en säkerhetsrisk eller inte. I Frankrike kallar men scientologerna för en sekt "som varken representerar mänskliga rättigheter eller humanitet", och riksdagskvinnan Barbro Westerholm kallar den för "en auktoritär, destruktiv kraft ". Det är starka ord man använder sig av - och ingen på Expressen eller i de judiska medierna kritiserar dem för det. Radio Islam hävdar dock att en sekt och organisation som scientologerna är rena söndagsskoleeleverna i relation till sina judiska motsvarigheter i den rasistanstuckna sekten "judendomen".

Vi har sakligt och noggrant dokumenterat den judiska rasismen, bristen på respekt för icke-judars mänskliga rättigheter men också hur judar i position verkar för att i första hand gynna sina fränder. För att inte tala om dessa judars koppling till en gangsterstat, den judiska staten Israel och dess underrättelsetjänst - Mossad. Vi har berättat hur det är en plikt för judar i "fördrivningen" att verka för Israel och sionismen både propagandistiskt och ekonomiskt (att jämföra med scientologernas 1,2 miljarder kronor till huvudkvarteret i Florida) och vi har också tagit upp hur Mossad använder dessa judar i sina operationer på främmande länders territorium. Det var mycket upprördhet våren 2000 över den "östtyske spionen" med kodnamn Koenig i Sverige som skulle ha arbetat för den östtyska underrättelsetjänsten STASI. Vi kan lova att om man någonsin fick tillgång till Mossad och ADL:s hemliga arkiv skulle man baxna över alla de judar i Sverige, och andra västländer för den delen, som i strid med sina medborgarskap verkat för Israel, ibland som rena spioner.

 

Att judarna beter sig som en sekt är förövrigt ingen uppfattning som endast Radio Islam omhuldar. Per Ahlmark är förgrymmad över den kände svenske författaren Jan Myrdal, och skriver följande i sin artikel "Judarna och deras fiender" i Judisk Krönika, nr.5-1993:

"Jan Myrdals reflexer är konsekvent antisemitiska. Är judarna ett folk? Nej, svarar Myrdal, de är "en sekt" (FiB/- Kulturfront nr I9 1981), eller "en kast" (DN 30/3 1992)."

 

 ***

 


Judiskt inflytande

 

Ofta förespeglas det att det inte finns någon som helst judiskt inflytande. Den judiska minoriteten i Sverige skulle vara lika obetydlig som vilken som helst annan grupp. Att påstå att judarna skulle ha haft en stor påverkan på detta samhälle och på detta sätt kunna judaisera den svenska s.k. "intellektuella" etablissemanget anses "antisemitiskt". 

 

Rubrik från en artikel publicerad i Judisk Krönika, nr.1-1985, av den polske juden Leon Kantor, och där utdrag från denna går att läsa här.

 

Sionisterna talar gärna om antisemiters och annats löst folks "konspirationsteorier" så fort någon försöker se sambanden. Men vad vi i den här skriften tar upp är inte några fantasifulla "konspirationsteorier" utan helt enkelt det som man med dagliga ord kallar för "nätverk" och hur man inom sådana nätverk verkar för att gynna och uppnå sina på förhand utstakade mål.

Vad är det kontroversiellt med det?

Man erkänner idag att det i det svenska samhället finns feministiska nätverk, homosexuella nätverk, liberala nätverk, storkapitalistiska nätverk, vänster nätverk, flyktinggömmar nätverk, etc.

Exempelvis skriver vänsterdebattören Göran Greider en artikel i Bonnier-ägda DN, 15/6-1998, som baseras på historikern Niklas Stenlås´ avhandling om storföretagarnas informella nätverk och hur de utnyttjar detta nätverk för att uppnå sina mål. Greider skriver:

"Stenlås kartlägger ett slags förtrolighetskultur som ger en ny bild av hur en social elit, skyddad från all offentlig insyn, fungerar och utövar sin makt. [...] där formas det informella nätverk som ideologiskt kittar samman ett ledarskikt."

Greider berättar hur Stenlås i sin avhandling också visat - med belägg - hur dessa storfinansens maktmän påverkar landets politik.

Ånyo Greider:

"I april 1942 träffas ett tjugotal personer på entresolvåningen på Operakällaren för att 'dra upp huvudlinjerna för en politisk strategi som näringslivet skulle komma att följa under nästan 30 års tid'. Via sina egna bolag, sina styrelseuppdrag och sina kontakter samlade den inre kretsen in stora summor som kom att pumpas in i borgerlig press och i folk- och högerpartiet. Med tidens mått rörde det sig om gigantiska belopp. Ja, man bekostade rent av högerpartiets riksdagskansli.

Efter Stenlås forskningsinsats återstår faktiskt inte mycket av självständigheten hos det svenska högerpartiet. Svenska Dagbladets chefredaktör lyssnade noga till sina finansiärers synpunkter. Föga av detta var känt i offentligheten.

Någon demokratisk insyn fanns inte."

Greider konstaterar att "Stenlås belägger sin sak oerhört väl och visar därmed att konspirationsteorier någon gång är sanna".

 

Vad vi på Radio Islam kommer att tala om är det judiska nätverk som också finns i landet, och berätta hur de - liksom exemplet ovan med storfinansen bildar "en social elit, skyddad från all offentlig insyn" som samverkar med strategier för att bevara sitt egenintresse, likt en klassisk intressegrupp.

Vi kommer att namnge människor som ingår i nätverket och även ge konkreta exempel på hur de genom kraft av detta nätverk så oerhört starkt kan påverka vårt samhälle, f.ö. en mycket starkare påverkan än om de agerade ensamma och tvingas stånga huvudet blodigt i kampen.

Vad är då vinsterna att delta i detta nätverk? Som vi kommer visa utgör den ena vinsten att man mer effektivt kan framhäva sina åsikter och få gehör för dem, och på detta sätt föra fram sin politiska agenda.

Ett annat viktigt incitament för att ta del i nätverket är egotrippen att tillhöra en liten mäktig elit och talet om "det judiska supergeniet". Sedan finns det helt enkelt monetära incitament då man ser till att framhäva andra personer i nätverket, och i sin tur själv blir positivt särbehandlad, vilket ger ökat inflytande, ökad makt, och ofta ökade ekonomiska resurser - pengar rätt och slätt.

 

 

Omslag till boken "Jewish Power: Inside the American Jewish Establishment", av den judiske författaren J. J. Goldberg, (Addison Wesley Publishing Company, 1997).

Denna högintressanta bok kan beställas via denna länk på hemsidan Amazon.co.uk.

Vi kommer här citera från s.k. "officiella" källor för att visa att sionisterna visst håller med om att de har inflytande i Sverige, även om de undviker att öppet dra de för dem politiskt obekväma slutsatserna av detta konstaterande (d.v.s. att de via sitt inflytande kan missbruka makten för att främja de sionistiska politiska målen).

I boken "Det judiska Stockholm" om judarnas historia i Sverige perioden 1815-1870 kan man läsa (sid. 276):

"Under senare delen av 1800-talet och det tidiga 1900-talet återfanns åtskilliga av den fjärde generationen [efter till Sverige invandrande judar] på ledande poster inom det svenska närings- och kulturlivet."

Moshe Apelblad, en svensk jude som varit bosatt i Israel, skriver i Judisk Krönika, nr.3-1990:

"I stort sett har judarna funnit sig väl tillrätta i Sverige, en del av dem sedan flera generationer tillbaka. De har vant sig vid att uppskatta svensk natur och kultur. De har också uppnått goda positioner i yrkes- och samhällslivet."

Den judiske journalisten Ricki Neuman skriver i boken "Det judiska Stockholm" om judarnas historia i Sverige (sid. 264):  

"Därutöver har den judiska befolkningen [i Sverige] under sina två århundraden i landet producerat en avsevärd mängd framgångsrika män och kvinnor, bland annat inom kultur och politik, medicin och vetenskap, näringsliv och handel."

Den trogne Israelvännen Torgny T. Segerstedt skriver i sitt förord till Judisk Krönikas Jackie Jakubowskis essäbok "Judiska prövningar och omprövningar" (Brombergs förlag, 1993, sid. III):

"Man kan peka på otaliga judar som gjort stora insatser i det svenska samhällslivet. För mig ligger det närmast till hands att peka på en rad lysande humanister och samhällsvetare, men man kan med lika stor rätt nämna naturvetenskapliga och medicinska forskare. Lika självklart är det att observera insatser inom näringslivet. Har man uppvuxit i Göteborg vet man vilken roll judiska familjer spelat för stadens musik- och konstliv lika väl som för dess industriella utveckling." 

Uppenbarligen anser inte judeofilen Segerstedt att judarna utgör en minoritetsgrupp i Sverige som andra. Han talar om en oerhörd påverkan av samhället, av folk som tillhör en etnisk-religiös grupp vars värderingar i judeofilers skrifter presenteras som "humanistiska". Ser man dock på den judiska staten Israel och dess tillämpade judendom - förstår man vad judendomen verkligen symboliserar och står för.

 

I Svenska Dagbladet 4/2-1994, kan man läsa en stor artikel om det Judiska Muséet i Stockholm med underrubriken "minoritet som påverkat i Sverige". Man kan i artikeln läsa om muséets utställning med porträtt på ledande judar som verkat i Sverige:

"[...] personerna i fråga kommer från den minoritetsgrupp som judarna har utgjort och utgör i Sverige, ett land som de i förhållande till sitt ringa antal så kraftfullt har påverkat, inte minst i kulturella, vetenskapliga och industriella sammanhang."

Man använder här om judarna formuleringen "så kraftfullt har påverkat".

Och i Dagens Nyheter, 20/3-1998, kan man läsa en annan artikel om judarna i Sverige skriven av DN:s kulturjournalist Ingela Lind:

"[...] Att familjerna Bonnier, Davidson, Hirsch, Lamm, Josephson, Sachs, Thiel m fl spelat betydande roll för det moderna svenska samhällets framväxt visste vi förut. Men att deras genombrott gått så snabbt förvånar."

Juden David Fischer skriver i sin doktorsavhandling "Judiskt liv - En undersökning bland medlemmar i Stockholms Judiska Församling", (Megilla Förlaget, Uppsala, 1996, sid. 30-31), om judarnas ekonomiska utveckling i Sverige:

"Den ekonomiska utvecklingen för judarna i Sverige var mycket expansiv under hela 1800-talet. Ett stort antal företag grundades av judar och många av dessa kom att bli ledande inom sin bransch. Vissa orter hade sina typiska industrier, så t.ex. var judiska bomullsindustrier, kattuntryckerier och rederier, utmärkande för Göteborgsområdet och tobaksindustrin var utmärkande för Marstrand. När det gäller Norrköping var oljeslagerierna och textilindustrin typiska judiska industrier och i Karlskrona dominerade segelduksindustrin. Ett flertal av landets större banker har sitt ursprung i privata judiska kreditinstitut.

Som exempel på detta kan bl.a. nämnas Skandinaviska banken och Götabanken. När det gäller Stockholm dominerade den judiska textilindustrin. Ludvig Lamm var där en föregångsman. Han satte 1826 upp landets första mekaniska vävstolar. Inom handeln kom judarna att spela en mycket stor roll. Som exempel på detta kan nämnas att på 1870-talet var drygt 20 % av Stockholms grosshandelsfirmor judiska."  

 

 

På hemsidan för "Institutet för Judisk Kultur", berättar man om judarnas historia i Sverige om hur

"Flera svenska judar har gjort betydande insatser i Sveriges kulturella och ekonomiska liv."

"Judar spelade en betydande roll även vid grundandet av stora varuhus i Sverige [...]"

"Betydande insatser då det gäller tillkomsten av den svenska textilindustrin gjordes också av judar."

"Mycket stor betydelse för den svenska litteraturens blomstring hade bokförläggaren Albert Bonnier (1820-1900) och hans son Karl Otto (1856-1941)."

"Bland en grupp affärsmän och firmor som grundade Skandinaviska Banken 1863 fanns även några judar. Banken leddes från början av Theodor Mannheimer som anses vara en av det moderna bankväsendets två grundare i Sverige."

"Inom litteraturen har många judiska kvinnor spelat en betydande roll [...]"

"Svenska judar är också kända som frikostiga donatorer. Tack vare bl a en judisk donation kunde Göteborgs Universitet grundas. Göteborgs orkesterförening och Göteborgs Teaterfond tillkom på initiativ och med hjälp av donationer från bl a familjerna Mannheimer, Pineus, Fraenckel och Henriques. Den stora donationen till Göteborgs Konstmuseum av den för svensk konst kolossalt betydelsefulle mecenaten Pontus Fürstenberg är likaså välkänd."

"[...] den stimulans för det svenska samhället som även efterkrigstidens judiska invandring har inneburit."

Den judiske författaren C. Vilhelm Jacobowsky, skriver i boken "Göteborgs Mosaiska Församling 1780-1955", (Orstadius boktryckeri, 1955, sid. 101):

"Den betydande roll, som det judiska inslaget spelade i Göteborgs ekonomiska och kulturella liv, i industri och handel, inom bankvärlden och pressen, konst- och musiklivet, de stora förmögenheter, som de gamla judiska släkterna samlat, det stora anseende de åtnjöto och judarnas relativt stora antal i stadsfullmäktige - allt bidrog att väcka en "arisk" konkurrensavund, som fann näring i läsning av tysk judefientlig litteratur."  

 

Chefredaktören Jackie Jakubowski, skriver i Judisk Krönika, nr.1-1989, under rubriken "En dualism som berikar":
"Några av Sveriges främsta målare var judar. Ernst Josephson, "en romantiker i en realistisk tid", Isaac Grünewald som med sin modernistiska konst och en orientalisk sensuell fantasi chockerade samtiden, och så Hugo Salmson, Geskel Salomon och Hanna Pauli. En rad andra judiska personligheter som burit det anrika namnet Josephson har gjort stora insatser i det svenska kulturlivet; t ex kompositören Jakob Axel Josephson, teaterledaren och regissören Ludvig Josephson, Dramatenchefen och akademiledamoten Ragnar Josephson. En som kanske på finaste sätt lyckats förena sin svenskhet med sina judiska rötter var Oscar Levertin, skald, essäist, litteraturkritiker. Andra judiska namn på litteraturens område var Martin Lamm, Karl Warburg och släkten Bonnier, som i flera generationer spelat en betydande roll för svensk skönlitteratur.

Men judarna tog under emancipationens tid även en aktiv del i landets ekonomiska, sociala och industriella utveckling. Här kan nämnas medlemmar av släkterna Warburg, Magnus, Mannheimer och Fraenckel. Även i det politiska livet spelade judarna en aktiv roll. Den långa listan får begränsas till två framstående namn; Herman Lamm, en av första kammarens talmän, och Moritz Rubenson, riksdagsman och under 37 år sekreterare för Stockholms förvaltning. Som en intressant parentes kan tilläggas att under en period på. I870-talet tillhörde 20% av Göteborgs stadsfullmäktige stadens mosaiska församling."

 

 

Med detta axplock citat, som inte är tagna från publikationer som kan anklagas vara "nazistiska", utan där vi demonstrativt valt källor godkända av judarna själva, visar vi på judendomens utövares oproportionerligt stora inflytande över etablissemanget och utvecklingen till det Sverige vi har idag. Ett inflytande som det bara blir löjligt att som sionisterna förneka.

Det som är skillnaden mot förr är att visa avslöjanden om judisk makt som judarna förut bara lät publicera i sina alldeles egna skrifter, nu även finns beskrivet i publikationer som även är riktade till icke-judar. Man börjar helt enkelt bli oförsiktig och kan inte förmå kväva sitt skryt om den makt judendomen nu uppnått i Sverige och andra västerländska länder. Detta grundar sig på en känsla av självsäkerhet - man tror sig vara förvissad om att informationen inte kommer att kunna användas mot den judiska makten.

Slutligen:

Det är anmärkningsvärt att judar anser sig ha rätt att gå in och styra och ställa över icke-judar medan de själva anser det förkastligt att som jude lyda under en icke-judes direktiv. Den judiske kritikern Israel Shahak skriver i sitt verk "Judisk historia - judisk religion" (kapitel 5, Lagarna mot icke-judar):

"Enligt [den judiska lagen] halakha får judar inte (om de kan förhindra det) låta en ickejude förordnas till något slags ställning där han har makt över judar, hur ringa denna än är. (De två standardexemplen är 'anförare av tio soldater i den judiska hären' och 'uppsyningsman över ett bevattningsdike'.) Det är betecknande att denna särskilda regel gäller också till judendomen omvända och deras avkomlingar (på mödernet) i tio led eller 'så långt man känner härstamningen'."

 

 
Judiska barn i Sverige åker limo till sin judiska Hillelskola - "i samma limousiner som oljeprinsar och statschefer". Saxat från en artikel i Judisk Krönika, nr.4-1979.

En minoritet som andra?

 

***


Vilka får skriva om judiskt inflytande

- några exempel

 

Vi har ni visat att sionisterna och deras allierade själva tillstår att judarna har ett stort inflytande i detta land.

Den punkt som nu följer är till för att kontra de anklagelser som kommer att beredas mot denna skrift, bara för att vi nämnt just orden "judiskt inflytande".

Det påstås av de sionistiska propagandisterna, vi tänker då särskilt på gänget i Svenska Kommittén mot Antisemitism, vara särskilt fult och nazilikt att säga att judar inom olika områden kan ha makt, inflytande och dominans. Dessa propagandister reagerar med hysteri om man påstår att judar kan ha makt trots att de själva vet att deras politiska fiender i själva verket har rätt. Men för Saken finns det oändligt med lögner att mobilisera. Och man kan ju alltid hoppas att folk inte orkar fördjupa sig i ämnet och går till något bibliotek och börjar forska på egen hand.

Vi kommer här redovisa citat tagna från källor i sionistiska händer, bl.a. material skrivet av judar själva och t.o.m. en del material från självaste Judisk Krönika. När man läser dessa citat, skall man ha i åtanke de ord författarna valt att formulera sig med, och jämföra dem med den terminologi Radio Islam använder när vi beskriver judisk makt.

 

 ***

Om judarna och massmedia

 

Den judiske Nobelpristagaren Isaac Bashevis Singer skriver i boken "Shosha" (sid. 230):

"Och var det dessutom enbart en slump att judarna dominerade Hollywood, världspressen, bokförlagen? Juden skulle bringa världen låtsaslekens förlossning och Morris Feitelzohn skulle vara dess Messias."

 

Henrik Bachner, jude från Svenska Kommittén mot Antisemitism, skrev i boken "Det eviga hatet" (en bok riktad mot Radio Islam), att "judarnas dominans inom pressen var ett stående tema i mellankrigstidens och det nazistiska Tysklands antisemitiska hets" (sid. 181). Att säga att judarna hade en dominant roll över media i det förnazistiska Tyskland är alltså ett "nazistiskt" och "antisemitiskt" påstående, och förstås helt ogrundat. Det skall man ha i minnet när man läser den judiske professorn Arno J. Mayer när denne i sin bok "Why did the Heavens not Darken?" tar upp förlagsbranschen i 1930-talets Tyskland. Han beskriver en "tysk" förlagsbransch "in which Jewish houses were paramount" (sid. 43):

"This was true on both book and newspaper publishing. Significantly, this world of the printed word - like that of filmed images - had close ties to Weimar´s unattached intelligentsia, in which Jewish journalists, literati, and artists figured prominently."

 

***

Om judar och kulturen

 

I tidningen Göteborg-Posten, bilagan "Avenyn", 18-24 mars -1994, kan man läsa om jazzens judiska bakgrund under rubriken "Judiska jazzen överlevde i koncentrationsläger". Journalisten Lennart Blomberg skriver:

"Det judiska inflytandet i jazzmusiken har varit stort.

[...]

Praktiskt taget alla vita jazzmusiker i USA har judisk bakgrund. Detta gäller även de kompositörer vars alster blivit en viktig del i jazzens standardrepertoar, namn som Gerschwin, Kern och Porter. Därtill kommer att så gott som samtliga amerikanska jazzpromotors, kritiker och skivproducenter har judiskt påbrå."

Han berättar vidare, med listande exempel på "tunga judiska namn" och talar om "judarnas enorma betydelse för jazzen". Tänk om han använt samma ord för att beskriva det judiska inflytandet i porrbranschen!

I Svenska Dagbladet, 6/5-1994, intervjuas en kulturell jude och s.k. "konstnär" vid namn Cary S. Leibowitz som enligt tidningen ser sig som "distinkt judisk" och berättar "att New Yorks konstvärld är väldigt judisk".  

 

Den judiske teaterforskaren Willmar Sauter skriver i sin essä om "svensk-judisk teaterhistorik", publicerad i "Nya judiska perspektiv" (Hillelförlaget, 1993), sid. 232:
"Det kanske inte var en slump att också flera av de viktigaste företrädarna för den tyska expressionismen på 20-talet hade judisk bakgrund."

 

Judisk Krönikas chefredaktör Jackie Jakubowski skriver i en ledare i Judisk Krönika, nr.4-1991:

"- Titta på diasporans kulturrikedom, se på de judiska geniernas inflytande på Europas konst, litteratur, filosofi och vetenskap. Vi har ett arv att förvalta här." 

 

Harry Schein, själv jude och väletablerad i det svenska etablissemanget, spinner på samma skrytsamma tema i DN, 16/7-1989:

"Den centraleuropeiska kulturen var alltså i allt väsentligt en judisk kultur, en glittrande fernissa utan rötter i den omgivande sociala verkligheten. Och efter Hitler finns inte tillräckligt många judar kvar i Europa för att bära upp en europeisk kultur."

 

Man kan förstås avfärda en del av dessa judars skrytsamma påståenden om judarnas kulturgärning i Europa som uttryck för ett hopplöst skryt med inslag av överdrifter. Och det är sant, det finns ofta en önskan hos judar att överdriva sin egen förträfflighet och andelen judar som lyckats. Men det är också sant att en mängd judiska kulturarbetare beretts ett väldigt stort och oproportionerligt inflytande i Västerlandet, trots sitt minoritetsstatus. Mekanismerna för detta kan diskuteras men i våra ögon är de flesta av dessa kulturjudar charlataner som av en judiskstyrd massmedia tillåtits svälla och få ett inflytande de inte förtjänar - ofta på icke-judars bekostnad.

I artikeln av juden Michael Medved, "Jews Run Hollywood - So What?", publicerad i den amerikansk-judiska tidningen Moment Magazine, augusti 1996, kan man läsa följande på det engelska originalspråket:

"It makes no sense at all to try to deny the reality of Jewish power and prominence in popular culture."

Och i Judisk Krönika, nr.1-1982, kan man läsa:

"Den amerikanska skönlitteraturen har under de senaste 25 åren mer eller mindre dominerats av judiska författare - företrädesvis av manligt kön."

 

 I Förenade Israelinsamlingens tidskrift Menorah, nr. 1-1980, sid. 54, kan man läsa följande skryt:

"Mer än 1/3 av alla Nobelpristagare är judar, [...]. [...] Det är inte bara inom vetenskap och litteratur som den judiska intelligensen och begåvningen dominerar. Den är minst lika framträdande inom musiken [...]."

Man skriver vidare i samma Menorah-artikel om "denna judiska dominans" inom musiken och tar som exempel bl.a. upp en "fabulös judisk musiker", Yitzak Perlman, som tillhör "den absoluta världseliten". Man går även in på vad man betecknar som "den judiska litterära dominansen" där man som exempel tar upp landet USA, "där det judiska inflytandet i litteraturen är kompakt".

 

 

I Bonnier-ägda Dagens Nyheter, 10/6-2002, skriver DN:s journalist i New York, Peter Borgström, att:

"[...] till råga på allt är flera av de stora förlagshusen [i USA] judiskägda."

 

 ***

 

Om judar och politiken

 

I tidskriften Menorah, nr.4-1976, organ för Förenade Israelinsamlingen, kan man läsa en lång artikel av den svenske juden Ricki Neuman, idag känd som kulturskribent på Svenska Dagbladet. Neuman skriver i Menorah under rubriken "USA:s Israel-politik har starkt gensvar" (understrykningar av Radio Islam):

"Det talas ofta i USA om den s k judiska rösten ("the Jewish vote") och då särskilt under valår. Även om den judiska gruppen utgör en mycket liten del av den totala befolkningen, så har judarna ett oproportionerligt stort inflytande över amerikansk politik. Det beror bland annat på det vanligtvis höga judiska valdeltagandet, på koncentrationen av judar i de större städerna (New York, Chicago, Philadelphia, Los Angeles), som i de flesta fall dominerar den stat de ligger i, på den framträdande (i vissa fall avgörande) roll som den judiska gruppen spelar inom amerikansk ekonomi, kultur och massmedia."

Neuman, jude och numera skribent i den svenska judenhetens förnämsta tidskrift Judisk Krönika, anser att judarna i USA har oerhört mycket makt i förhållande till sitt fåtal och att detta bl.a. beror på "den framträdande (i vissa fall avgörande) roll som den judiska gruppen spelar inom amerikansk ekonomi, kultur och massmedia".

 

 

I tidskriften "Judisk Krönika" (nr.4-5, 1992, sid. 14), berättar man om judarna i Kalifornien och deras makt:

"Traditionellt har judarna i södra Kalifornien visat sig ha rymliga fickor och företrädesvis gjort sin politiska närvaro bemärkt genom stora bidrag. På det sättet har förmögna judar haft stort inflytande på politiken på delstatlig och lokal men även nationell nivå."

Skulle en icke-jude, i en icke-judisk tidning, klaga på detta judiska inflytande och använda sig av samma termer; att judarna har "traditionellt" "rymliga fickor", att de ger "stora bidrag" med vilken "förmögna judar" utövar "stort inflytande på politiken", kan vi nog lova att både tidningen och artikelförfattaren skulle få stunda svåra tider.

 

Också allmänt erkända politiska journalister i de svenska medierna får ta upp denna judiska makt - just den som alltid så kategoriskt förnekas från judiskt håll. Det viktiga är bara att de, som vi tidigare har sagt, gör det på "rätt" sätt.

Exempelvis skriver SvD:s utrikeskorrespondent Björn Erik Rosin i SvD (28/2-2000) om konflikten mellan den franske presidenten Jacques Chirac och hans prosionistiske premiärminister Lionel Jospin om Frankrikes politiska linje i Mellanöstern. Konflikten var resultatet av Jospins uppmärksammade pro-israeliska uttalanden under sitt besök i Israel februari 2000. Rosin skriver:

"Besöket i Israel var ett led i Jospins planer inför presidentvalet [i Frankrike]. Att hålla sig väl med de franska judarna kan ha avgörande betydelse."

Uppenbarligen menar självaste SvD - via sin journalist - att judar visst har ett politiskt inflytande i västerlandet Frankrike. Ett inflytande så starkt att en ledande fransk politiker t.o.m. kan tänka sig göra speciella utrikespolitiska utspel - i Frankrikes namn - bara för att för egen del vinna stöd från denna grupp, något som "kan ha avgörande betydelse" för dennes chans i ett presidentval.

 

DN:s skribent Mats Wiklund skriver på ledarsidan, DN, 21/7-2004, också om judarna i Frankrike:

"Frankrike har flest judar i Europa, cirka 600 000. Deras närvaro och inflytande är öppet och reellt."

 

I Bonnier-tidningen Expressen kan man den 27/4-2002, läsa om hur USA:s utrikesminister Colin Powell krävt att Israel skulle dra tillbaks sina trupper från det ockuperade Västbanken:

"Men medan Powell var i Jerusalem utsattes Vita huset för en massiv lobbying från pro-israeliska grupper - och backade."

 

Den kände journalisten Fredrik Braconier talar själv i en artikel i Svenska Dagbladet (20/12-1997) om Turkiet och Israel, om "de betydelsefulla judiska krafterna i USA".

 

Den "kristna" prosionistiska tidningen Dagen, 3/6-1992, skriver om USA och "landets mäktiga judiska lobby".

 

Ingrid Norrman, kulturredaktör på Bonnier-ägda Göteborgs-Tidningen, uttalar sig i tidningen Journalisten, numret 11-17/2-2003.

"- Det finns judiska påtryckargrupper i USA som har stort inflytande, både i Hollywood och i politiken, det är ingen hemlighet."

 

Aftonbladets Lena Melin skriver i Aftonbladet (3/4-2002):

"Den judiska lobbyn är stark i USA, att stöta sig med den gör ingen som vill bli vald."

 

 

Ett annat exempel:

I Aftonbladet (den 15/10- 2000) skriver tidningens reporter Peter Wennman en artikel under rubriken "Freden dör på stadens gator" om den andra Intifadan (understrykningar som följer är gjorda av Radio Islam):

"Samtidigt anser nu stora judiska grupper i USA att Clinton ska sluta medla i konflikten. USA bör ställa sig fullt ut på Israels sida.

Det kan förstås leda till en oerhörd katastrof. Men underskatta inte det kravet. Judarna pumpar in oerhörda pengar i USA:s politik, 30 gånger mer än arab-amerikanerna. De har makt. De styr och ställer med mottot ”money talks”."

 

Oerhört tunga erkännanden som visar att journalister från vår prostituerade journalistkår egentligen vet vad allt handlar om, men det är bara då och då de kläcker ur sig små grodor om det. Sedan ställer de sig raskt tillbaka till det bräkande ledet och skriver enligt sedvanlig rutin.

 

 ***

Om judarna och Hollywood och underhållningsbranschen

 

I Judisk Krönika (nr. 4-5, 1992) kan man läsa om judiskt inflytande i Hollywood. Under den talande rubriken "You don´t have to be Jewish to be in American films - but it helps" (sid. 63-64) kan man läsa:

"Det var just dessa judar som skapade den mest amerikanska av industrier - drömfabriken. Något tillspetsat kan man säga att det var judarna som uppfann Hollywood."

Man talar i artikeln om att trots att det fanns icke-judiska filmskapare "dominerades Hollywood av första, andra och tredje generationens östeuropeiska judar".

Judisk Krönika skriver vidare:

"När ljudfilmen kom invaderades Hollywood av judiska manusförfattare. De mycket inflytelserika agentbyråerna styrdes av judar - judiska advokater skötte kontrakt och stämningsansökningar, judiska läkare vårdade de sjuka... Men framförallt var det produktionen som styrdes av judar - av 85 namn som var engagerade i filmproduktion 1936, var 53 judar."

Detta skryt fortsätter på andra sidor i samma nummer av tidningen. Under rubriken "There Is No (Jewish)Business Like Show Business" - observera att parentesen med "Jewish", är Judisk Krönikas - skryter man om judiskt inflytande i underhållningsindustrin i USA:

"Listan över tidiga judiska underhållare - sångare, dansare och komiker - är lång och ryktbar, [...]"

"De amerikanska judarnas kreativa insatser i teaterlivet på Broadway kan bara beskrivas som massiva", påstår Judisk Krönika (sid. 67) och drar sedan en lång lista på judiska namn på personer "vars historia man har kallat 'den amerikanska scenens historia'".

Än en gång ett exempel att det är hur allright som helst att rabbla judiska namn och deras positioner bara man gör det som jude eller judevän och syftet är att hylla det judiska geniet.

I artikeln om "Show Business" fortsätter skrytet med uppradandet - sida upp och ner - på inflytelserika judar. Och även musiken i USA var förstås "judisk" (sid. 68):

"Populärmusiken dominerades i årtionden av amerikanska judar, vars melodier har blivit örhängen som fortfarande spelas. De judiska kompositörerna och textförfattarna var inte bara många utan också utomordentligt framstående."

Man gör sedan en lång lista på "amerikanska kompositörer och textförfattare av judisk börd" med namn som Art Garfunkel, Bob Dylan, Barry Manilow, och många fler.

Värt att notera i textavsnitten ovan, tagna från de svenska judarnas främsta "kulturskrift", är att man som jude inte drar sig för att använda begrepp som; "styrdes av judar" och "domineras av judar". I avsnittet om Hollywood skriver man t.o.m. "invaderades av judar" ett begrepp som om förd av en icke-judes penna genast skulle förkastas som "antisemitiskt".

 

Den amerikanske juden Michael Medved, skriver också på temat judiskt inflytande över Hollywood i artikeln "Jews Run Hollywood - So What?", publicerad i den amerikansk-judiska tidningen Moment Magazine, augusti 1996:

"Den samlade vikten av så mycket judar samlade i en av Amerikas lukrativaste och viktigaste industrier, ger judarna i Hollywood en stor politisk makt. De utgör en stor källa för finansieringen av de Demokratiska valkandidaterna."

 
 

 Omslag till den amerikansk-judiska tidningen Moment Magazine, augusti 1996: "Jews Run Hollywood - So What?".


 

Omslag till tidskriften Judisk Krönika, nummer 6, 1997, som gör reklam för artikeln "Judar styr Hollywood - So what?" (se längst ner på omslaget).

Här talar man alltså om "vikten av så många judar samlade" vid köttgrytorna och hur judarna p.g.a. detta får en "stor politisk makt". Observera att Medveds artikel till stora delar är återgiven i Jackie Jakubowskis tidning Judisk Krönika, nr.6, 1997, under den justerade titeln "Det judiska Hollywood".

Detta stycke är taget ordagrant från den amerikanske juden J. J. Goldbergs bok"Jewish Power: Inside the American Jewish Establishment" (Addison Wesley Publishing Company, 1997). Det fullständiga citatet från J. J. Goldberg (från sid. 287-288) lyder:

"Hollywood at the end of the twentieth century is still an industry with a pronounced ethnic tinge. Virtually all the senior executives at the major studios are Jews. Writers, producers, and to a lesser degree directors are disproportionately Jewish - one recent study showed the figure as high as 59 percent among top-grossing films.

The combined weight of so many Jews in one of America's most lucrative and important industries gives the Jews of Hollywood a great deal of political power. They are a major source of money for Democratic candidates. The industry's informal patriarch, MCA chairman Lew Wasserman, wields tremendous personal clout in state and national politics. So do Barbra Streisand, Norman Lear, and a handful of others."

Och vidare på temat judisk makt i Hollywood, kan vi hänvisa till den judiska tidskriften Jewish Post & Opinion, 6/12-1974, där man skrytsamt skriver:

"Judar dominerar idag Hollywood liksom de gjorde i denna industris barndom. Judar dominerar som skådespelare, regissörer och producenter. Tom Turgend skriver i veckotidningen The Jewish Chronicle i London: 'På det hela taget', försäkrar han, 'är den judiska närvaron i Hollywood ett historiskt faktum här i livet och ytterst få människor finner detta på minsta sätt anmärkningsvärt utan man tar för självklart att det judiska inflytandet och de judiska karaktärerna nära nog helt dominerar inom filmindustrin.'
[...]
Beträffande de säkra judar som nått den absoluta toppen nämner Turgend följande: Ted Ashley på filmbolaget Warner Bros., Gordon T. Stulberg på filmbolaget 20th Century Fox, Frank Rosenfelt och Dan Melnick vid filmbolaget Metro Goldwyn Meyer, David Begelman vid filmbolaget Columbia, Lev Wasserman och Jennings Lang vid filmbolaget Universal Pictures och Charles Bloudon och Robert Evans vid filmbolaget Paramount. Beträffande producenterna och regissörerna säger Turgend att 'majoriteten är judisk, medan manusförfattarna är i praktiken en sluten judisk butik, där omkring 80 procent har det rätta medlemskapet'."

Här talar man om hur "judar dominerar" och åter använder man begreppet "judiskt inflytande". Man använder sig också av andra avslöjande begrepp, man talar bl.a. om "säkra judar". Skulle en "antisemit" använda samma formulering - "säkra judar" - som beteckning på personer han anser sig via ha dokumentation ha styrkt är judar, skulle det dock genast anklagas för att vara ett "antisemitiskt" sätt att beskriva folk.

Den judiska tidskriften Jewish Post & Opinion skriver även exklusivistiskt när den talar om Hollywood som "en sluten judisk butik" där det gäller att inneha "det rätta" - d.v.s. judiska - "medlemskapet"!

 

Jackie Jakubowski, chefredaktör, skriver i en kolumn i Judisk Krönika, nr.4-1986, att:

"Showbiz-industrin [i USA] har ett oproportionellt stort antal judiska medarbetare, allt från producenter och textförfattare till skådespelare och recensenter."

 

Judinnan och den politiska journalisten Margit Silberstein skriver i Judisk Krönika, nr.2-1986:

"Vem har inte solat sig i glansen av judiska Hollywood-stjärnor?"

 

Juden Aleksander Kwiatkowski från Svenska Filminstitutet, skriver i Judisk Krönika, nr.5-1985:

"Under 1930-talet stärkte judiska producenter ytterligare sin position inom filmindustrin [i USA]."

 

Juden Ricki Neuman, journalist på Svenska Dagbladet, skriver om judiska stå-upp komiker i USA, i Judisk Krönika, nr.1-1989:

"Från början dominerades detta forum av judarna."

Neuman skriver vidare:

"Under sexti- och sjuttitalet dök en generation svarta komiker upp, med Richard Pryor och Bill Cosby i spetsen. Idag är variationen större än någonsin, och i New Yorks comedy club slåss allehanda etniska minoriteter om utrymmet, från italienare och puertorikaner till kineser och israeler.

Men merparten av de stora och välbetalda artisterna är alltjämt av judisk börd och använder fortfarande "judiskt material", som t ex Rodney Dangerfield, Henny Youngman, Alan King, David Brenner, Robert Klein, Elaine Boosler, Joan Rivers och Richard Lewis. Även i antal överväger de judiska komikerna; enligt en undersökning från 1980 ligger siffran på åttio procent."

 

 ***

Om judar och business

 

Samuel Sollerman, tidigare redaktör för tidningen Arbetaren, har haft ett gediget sionistiskt engagemang inom ramen för Samfundet Sverige-Israel och som skribent i Förenade Israelinsamlingens tidskrift "Menorah". I sin pro-Israel bok "Profetiskt och aktuellt om Israel" (Evengeliipress, 1976, sid. 60-61), skriver Sollerman om judar och finanser:

"Tydligen var judarna redan då ett skickligt affärsfolk, vilket de också förblivit genom tiderna. [...] Judarna är ofta mycket begåvade och många av dem har gjort lysande karriärer på skilda områden. Det finns till exempel inget folk som procentuellt haft så många nobelpristagare som det judiska, fast de flesta av dem officiellt betecknas som tyskar, engelsmän, amerikaner etc. Det är också känt att större delen av den internationella affärs- och bankvärlden ligger i judarnas händer."

 

Radio Islam veterligen har ingen i sionistlobbyn i Sverige attackerat den hängivne Israelvännen Sollerman för att med ovannämnda påstående om att "den internationella affärs- och bankvärlden ligger i judarnas händer" skulle sprida antisemitism.

 

Den judiske SvD-journalisten Ricki Neuman skriver i boken "Det judiska Stockholm" om judarnas historia i Sverige i slutet av 1700-talet (sid. 259):

"På samma gång var man [de svenska myndigheterna] medveten om judarnas särart, t.ex. deras betydelse för handel och kommers, för bank- och lånesystem, [...]."

 

 

Den judiske historikern Cecil Roth skriver (vilket citeras i den lika judiske författaren Arthur Koestlers bok "Den trettonde stammen" (utgiven på svenska på Hallonquists Bokförlag 1992, sid. 187-188):

"Under 'den mörka tidsåldern' låg Västeuropas handel huvudsakligen i judiska händer, även slavhandeln, och i de karolingiska registren används orden jude och köpman nästan som utbytbara termer."

Här ser vi än en gång en jude som använder begreppet att någon företeelse "ligger i judiska händer" - en formulering som ofta stämplas som "antisemitisk".

Den i Sverige bosatte polske juden och tillika psykoanalytikern Ludvig Igra skryter vidare i sitt bidrag till boken "Judisk identitet", (sid. 19), på samma tema som Cecil Roth:

"Deras [judarnas] betydelse på den europeiska kontinenten byggde på deras delaktighet i ett finförgrenat nät av internationella kontakter, som på ett avgörande sätt kom att stimulera handel och ekonomi i de områden där de befann sig."

Detta om judarnas "internationella kontakter" - spinner man vidare på. I boken "Det judiska Stockholm" utgiven av det Judiska Muséet i Stockholm skriver man om judarnas historia i Sverige perioden 1815-1870. Där kan man läsa (sid. 274) om judiska "affärsmän, fabrikanter av olika slag, framförallt inom textilbranschen, och bankirer" som "gjorde sig allt mer gällande i det svenska samhället" och där "deras ofta stora internationella kontaktnät var mycket betydelsefullt" för deras framgångar.

 

I sin bok "Why did the Heavens not Darken?" beskriver den judiske historikern Arno J. Mayer under rubriken "The Golden Age" den tyska judendomens framsteg i det för-nazistiska Tyskland. Han beskriver hur de tyska judarna var "heavily overrepresented in trade and commerce" (sid. 43):

"Accordingly, Jews owned about 40 percent of Germany´s wholesale textile firms and about 60 percent of all wholesale and retail clothing establishments. Their weight in retailing, notably of clothing and outerwear, was all the greater because by the late twenties Jewish department and chain stores, whose personnel was also heavily Jewish, accounted for close to 80 percent of the turnover in large scale merchandising."

 

 

Den svenska judinnan Winni Fejne skriver i Förenade Israelinsamlingens tidskrift Menorah, nr.2-1987, sid. 45, under rubriken "Skandaler på Wall Street":

"På sistone har flera skandaler i sk insider-affärer uppdagats på Wall Street, och beklagligtvis är de flesta åtalade av judisk börd. Nu är ju de största bankirfirmorna där i judisk ägo, så därför är det kanske inte så konstigt att de flesta syndabockar är judar [...]."

Vi kan f.ö. citera vidare från Fejnes artikel om judar i Washington, USA:

""Alla" stadens advokater är judar, och i det amerikanska utrikesdepartementet har jag många judiska kolleger. På kulturens område finns det ingen gräns för det starka judiska inslaget [...]."

Fejne skriver vidare om USA:

"[...] de många TV-serierna har alltsomoftast inslag av judisk tradition och jiddisch. [...] TV-kanalerna tävlar fn om att visa inslag från den judiska vardagen i Sovjetunionen."

 

Judinnan Margit Frank skriver en längre essä om "Judiska namn - Genealogi och kultur", i det speciella judendom-numret av den kulturella tidskriften "Horisont", nr.4, årgång 36, 1989 (sid. 44):

"Ett skäl till detta namn kan dock ha varit, att de ryska krogarna vid denna tid till ca 85 % låg i judiska händer."

 

I juden Bertil Neumans bok "Något försvann på vägen" (Legenda Förlag, Stockholm, 1989, sid. 145) kan man läsa att:

"Antikvitetshandeln dominerades länge av judar."

Och på sid. 37 i samma bok kan man också läsa att antikvitetshandeln under en period kom "att domineras av judar".

Brukar det inte höjas en varningsflagga i våra etablerade medier om man skulle dryfta sig till att använda ordvalet att en viss verksamhet eller företeelse skulle "domineras av judar"?

 

 ***

Om judar och psykoanalys- läkarvetenskapen

 

Herman Diamant, professor i oto-rhino-laryngologi vid Umeå universitet och därefter professor emeritus skriver i Judisk Krönika, nr.2-1999, sid. 10-11, med en intressant artikel om judiska läkare. Graden av judisk självfixering hos honom framgår tydligt när vi citerar från hans artikel i Judisk Krönika.

Herman Diamant:

"Det är egentligen ganska anmärkningsvärt att det judiska inslaget inom psykoanalys, hud- och könssjukdomar, öron-, näs- och halsåkommor blivit så markant."

"Lättast är kanske att förklara den judiska dominansen inom psykoanalysen."

"I jämförelse med andra specialiteter kan man konstatera den starka judiska överrepresentationen inom psykoanalysen, särskilt i Wien."

Diamant talar om den judiska "etniska dominansen" inom psykoanalys, dermatologi och otologi , i Wien, och fortsätter:

"Den första kadern av psykoanalytiker, som samlades kring Freud och som bl.a. innehöll namn som Otto Rank, Karl Abraham, Max Eitingon, Sándor Ferenczi och Ernest Jones, hade ett mycket starkt judiskt inslag. Denna grupp kom att bli tongivande i världen och blev utgångspunkt för alla riktningar av psykoterapi.

Det starka judiska inslaget i gruppen runt Freud kom att sätta sin prägel på psykoanalysens anhängare världen över, i synnerhet i Amerika och Tyskland. Det blev en kraftig judisk dominans, vilket säkert inte uteslutande var till fördel för specialiteten, eftersom den ständiga kritiken fick en stark etnisk slagsida. Inte minst märktes detta vid angreppen på Freud själv.

Det är sålunda inte så svårt att förklara det judiska intresset för psykoanalys, då detta låg väl i linje med det judiska tänkandet och kännandet."

Diamant fortsätter sedan om judiska dermatologer:

"1937, året före Anschluss, var mer än 60 procent judar av samtliga i Wien verksamma hudläkare."

"Även sedan dermatologin fått upprättelse och blivit mer accepterad kom den att domineras av judiska läkare, åtminstone i Amerika."

Diamant skriver sedan vidare om judiska öron- näsa- halsläkare innan krigsutbrottet:

"Den judiska dominansen inom otologin, särskilt i Wien, har varit slående."

 

 

Andra områden

 

I den judiska referensboken "The Jewish Almanac" (utgiven av Bantam Books, 1980) kan man under rubriken "The Jewish Underworld: American Jewish Gangsters" läsa om judarna och maffian i USA (sid. 58):

"Det skulle inte vara en överdrift att säga att deras [de judiska gangstrarnas] inflytande på den organiserade brottsligheten i Förenta Staterna under 1920- och 1930-talen konkurrerade med, om inte överträffade deras italienska motparter."

 

Juden Edward S. Shapiro, professor i historia vid Seton Hall University och författare till "A Time for Healing: American Jewry Since World War II", skriver i Judisk Krönika, nr.1-2001:

"Föreställningen om juden som offer lever kvar i USA trots överväldigande bevis för motsatsen. Förutom Lieberman finns det för närvarande ytterligare tio judar i senaten. En är från Minnesota, två från Wisconsin och en representerar Oregon, som knappast är stora judiska befolkningscentra. Judarna är överrepresenterade i nästan alla elitsektorer i det amerikanska samhället. Rektorerna för de framstående Yale- och Princetonuniversiteten heter för närvarande Levin respektive Shapiro, och cheferna för centralbanken och finansdepartementet heter Greenspan respektive Summers."

 

 

Arkadij Vaksberg, rysk jude och medarbetare på SvD:s kultursidor, skriver i sin bok "Lubjanka" (på svenska 1993, Norstedts Förlag), under kapitlet "Stalin mot judarna" (sid. 185):

"Frågan om upprättandet av Judiska antifascistiska kommittén var avgjord. För Stalin var det livsviktigt att få stöd av den internationella judiska diasporan med dess många inflytelserika politiker, framstående representanter för finans- och industrikretsarna, mäktiga affärsmän och kulturpersonligheter."

 

Salomon Schulman berättar i en understreckare i Svenska Dagbladet, 25 september 1994, hur "i Gulagarkipelagen 11 av 12 lägerchefer rekryterats bland judar" och att judarna i det beryktade Lubjankafängelset fanns "på alla nivåer, både bland domare och bödlar".

 

 

 

"Det finns bara en makt som verkligen räknas: Den politiska påtryckningens makt. Vi judar är världens mäktigaste folk, eftersom vi besitter denna makt, och vet hur man tillämpar den."
- "Jewish Daily Bulletin", 27/7-1935.

***
 

Top      Index      Person-index      Home